Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Neapels fanor. I Ryssland, hvarest han njutit skydd och hvarest
han såsom innehafvare af de förnämsta ryska ordnarna hade
anspråk på en viss samhällsställning, medan han ännu var »civiliter
mortuus» i Sverige, låg det närmast till hands att söka en
framtid. Från Berlin skref Armfelt 1798 till sin moder, att hans vän
från Ryssland furst Repnin, som i en särskild beskickning vistats
i Berlin, »gjorde mig mycket höfligheter, talte med mig mer än
en gång om en établissement i Ryssland.» Men han tillägger,
att »från kejsaren sade han mig aldrig ett ord»; och frågan att
antaga rysk tjenst blef åtminstone för en tid lagd å sido.
Närmast att realiseras var ett förslag, som väcktes i
Karlsbad på sommaren 1799 af den unge prins Karl af Nassau. Han
hade där, såsom han säger i ett bref, lärt känna Armfelts
önskan och förmåga att verka för den goda saken; han kände det
»allmänna anseende, som Armfelt så rättvist förvärfvat och som
ändå syntes för ringa, sedan man lärt känna honom själf».
Prinsen af Nassau rådde Armfelt att vända sig till England och
erbjuda sina tjenster. Tillsammans uppgjorde de en plan att med
i Tyskland värfvadt manskap inrycka i Holland, hvilket sedan
1795 under namn af Bataviska republiken var under franskt välde,
samt att söka åstadkomma en insurrektion i landet mellan Maas
och Mosel. England skulle bestå de erforderliga
penningemedlen; och afsigten skulle vara att understödja det förenade
rysk-engelska anfallet på Holland, hvilket utgjorde en så väsentlig del
af de koaliserade makternas krigsplan för 1799. Med lätthet
skulle manskap kunna värfvas i Nassau, menade prinsen af
Nassau; och den kår, som skulle bildas, borde utgöra 8,000 man,
hvilken borde samverka med en liknande kår i Belgien, som
skulle utrustas från Österrike. Den tillärnade Armfeltska kåren
skulle stå under arfståthållarens, prinsens af Oranien, öfverbefäl,
ehuru utrustad på Englands bekostnad. Prinsen af Nassau
meddelade sig angående denna plan med prinsen af Oranien, och
Armfelt företog i September 1799 en resa till Braunschweig,
Hannover och Cassel för öfverläggningar i ämnet. I Hannover
gästade han äfven prins Adolf af England, som mottog honom
med utmärkelse och som gärna skulle hafva sett, att de
hannoverska trupperna finge deltaga i expeditionen mot Holland.
Förslaget, i sig själft tämligen lösligt, stötte från början på
svårigheter, dels hos Armfelt själf, dels af allmänna anledningar.
Preussens strängt neutrala hållning föranledde svårigheter vid
värfvandet af trupper i Tyskland och deras förande genom
Preussens besittningar. Lemningarna af den forna holländska armén
»utgjorde icke 3,000 man, och då kunde ingen insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
