Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som genom hennes omsorger och skönhetssinne blifvit omskapad
till ett intagande landtligt hem i en förtjusande naturomgifning.
»En rymlig balkong, som lemnar en idyllisk utsigt öfver
ängarnas gröna gräsmatta och rundt omkring är sirad med rika
blomsterrankor, hvilar på joniska kolonner. I byggnadens inre herskar
konsten i en rikedom, som dock icke är öfverlastad. Alster af
den finaste smak, föremål af den utsöktaste prydlighet, hvilken
närmar sig prakt, fylla och pryda salarna så väl som de mindre
rummen; det ena gemaket är mera inbjudande än det andra.
Längst inne i raden af rum vistades herskarinnan bland sina
blommor, sina taflor och sina böcker. Den som blickade ditåt
och såg, huru denna intagande gestalt rörde sig bland sina
rosor, kunde knappast undgå att känna intrycket af något
underbart eller tänka på ett féeri... Det var ingen öfverdrift, då
främlingar, som sågo denna sköna furstliga qvinna vandra fram
genom sin förtjusande skapelse, i blomsterträdgårdarna och i
dessa prydliga salar, yttrade sin öfverraskning vid denna anblick:
det var, sade de, som om en blomstrande fantasibild af en
skaldeingifvelse, värdig en Ariosto, plötsligt förflyttats i verklighetens
klara ljus.»
I detta intagande hem blef Armfelt en kär och gärna sedd
gäst, som från början behandlades med synnerlig utmärkelse.
Liksom den ofvan citerade tyske biografen fann han Löbichau
förtjusande med sina blommor, sina konstföremål och sitt
bibliotek, och med den älskvärda furstliga värdinnan, som på honom
slösade bevisen af sin vänskap. Det lif, som där fördes, var
»ljuft och stilla», och omgifningarna voro »bland de angenämaste
i Europa». Det sällskap, som i detta gästfria hem för glädje
och förfinad lefnadsnjutning var samladt på hösten 1799, fann
Armfelt »gladt och angenämt; man lämpade sig utmärkt väl för
hvarandra och lefde endast för att bidraga till den ömsesidiga
trefnaden». Talrik var den skara, som där var samlad; husets
samtliga innevånare, betjeningen inberäknad, närmade sig
hundratalet. Men det oaktadt hade Armfelt ensamt för sin räkning en
våning af fyra rum, valda och möblerade med särskildt afseendc
på den svenske gästens smak och lefnadsvanor. Värdinnan
öfverhopade honom fortfarande med dyrbara skänker — »jag törs
ej andas i hertiginnans présence, skrifver Armfelt, eller visa att
något behagar mig, utan att strax få det som present» — och
sökte på allt sätt sörja för hans beqvämlighet och trefnad.
Honom till ära gafs på den unge svenske konungens födelsedag
den 1 November en fest i det närbelägna Altenburg — en
öfverraskning, som Armfelt å sin sida besvarade med att vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
