Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Följande dag bjöd han mig till middag — kl. 8 f. m. [1]
Jag kom dit och fann honom vid sin gudstjenst. Han läste i
en stor bok, kastade sig till jorden samt gick sedan och tog
fram musiknoter, hvilka han länge smågnolande undersökte,
innan han lemnade dem till gossar, anställda såsom sångare vid
regementena, och till kyrkosångarna. Kapellet var fullständigt
utstyrdt; man försäkrade mig, att ingenting fattades och att allt
detta medfördes med sex hästar. Det är den enda nämnvärda
tross, som furst-generalissimus eger. Detta räckte tämligen länge.
— — Därefter gingo vi utför trappan öfver en gård och kommo
in i ett kyffe, hvarest hettan var fruktansvärd. Ett helt litet
rum, hvarest fanns en säng, ett bord och fyra stolar, utgjorde
Suworows sofrum och arbetsrum m. m. Det andra, också helt
litet, var hans matsal och salong. Vi satte oss till bords — jag
satt bredvid honom — och måltiden bestod af den sämsta ryska
faste-mat. Han tvang mig att smaka på allt och åt själf
ofantligt mycket. Slutligen började vi tala om krig. Ända dittills
hade han gjort och pratat en mängd dårskaper; han hade visat
mig några af sina blessyrer och velat se mina. Han talade
sedan om sin italienska kampanj, och på ett sätt som icke kunde
i något afseende minska den höga tanke, som hans krigarsnille
på förhand ingifvit mig. Han sade mig alldeles nya saker med
afseende på vårt yrke, hvilka jag aldrig skall glömma. Om hans
taktik icke är fullkomlig, så kan det icke nekas, att han eger blicken
och gåfvan att förstå begagna en vunnen fördel eller ett misstag
af fienden. Först kl. 1 stego vi upp från bordet. Han
upprepade ofta, att han tyckte om att tala med personer, som kunde
förstå honom. Icke en enda galenskap sade han under hela detta
samtal — utom en. Jag sade honom, med anledning af något,
som inträffade under slaget vid Trebbia: »Men edra spioner hade
bort kunna underrätta Er härom.» — »Spioner, bästa excellens,
spioner! Suworow använder aldrig sådana; det är folk, som
kunna hängas och blifva hängda; och jag vill icke vara
anledning till någon människas död.» Därefter gjorde han korstecknet
och sade mig: »Den helige Ande ger mig sin ingifvelse, det är
den bäste spionen», därpå ytterligare ett korstecken. — Efter
middagen befallde han jourhafvande generalen André
Gortschakoff att lemna mig kartor och order-journaler etc. från alla hans
sista fälttåg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
