- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
368

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag sysselsätter mig för närvarande härmed. Det är
vackert; men det är oerhördt hvad han uppoffrat för mycket
människor. Åtminstone 17,000 ryssar äro dödade; och det är han,
som fruktar att hafva en spions blod på sitt samvete — det är
rörande!»

Efter den första bekantskapen fortfor Suvvorow att behandla
den svenske generalen med samma utmärkelse och med en
ständigt växande förtrolighet. Han förmodade, att Armfelt hade
något uppdrag med afseende på iakttagandet af de förbundna
arméernas rörelser, och att han skref rapporter till svenska
regeringen. Armfelt försäkrade motsatsen, men fåfängt. Mera än
politisk beräkning torde dock personlig sympati hafva föranledt
Suworows förtrolighet med Armfelt. Dennes sällskap synes
under vistelsen i Prag hafva varit ett slags behof för den gamle
krigaren: han skickade oupphörligt efter honom och ville hafva
honom till deltagare i sina samqväm, hvilka för människor med
normala lefnadsvanor ej undgingo att medföra vissa obehag. Till
förtroligheten bidrog äfven den tillärnade giftermålsförbindelsen
mellan Suworows son och den unga hertiginnan af Sagan,
hvaröfver den gamle fältherren mycket gladde sig. [1]

Armfelt å sin sida fann detta sällskap lärorikt och
intressant. »Besynnerlig är han, skrifver Armfelt, besynnerligt
exprimerar han sig, men allt hvad han i militära ämnen har sagt, är
marqué au coin d’un grand genie et d’une profonde expérience.»
»Han sade mig besynnerligen kloka, djupa och intressanta saker,
ej rörande krig, ej rörande politik, men rörande det land, i
hvilket vi i tre år och sju månader frälsat oss, ej för eländet, men
för schavotten. Du kan ej tro, hvad den människan, full af
lagrar och blessyrer, är intressant; han är ingen narr, ingen tok,
han är extraordinärt djup och fin, samt i synnerhet habil att
jugera människor och omständigheter.»

En middagsmåltid hos Suworow beskrifver Armfelt på
följande sätt: »I förgår åto vi middag kl. 8 hos gubben, och då
gjorde han tusen fukter för att hedra sina tvenne främmande
negociateurer, Bellegarde och Minto; vi stego ej från bordet förr
än kl. 1. Ibland många underligheter, han sade, voro likväl flera
märkvärdiga fraser. Bland annat frågade han Bellegarde,
hvarför Hannibal efter bataljen vid Cannæ ej marscherade till Rom.


[1] Se ofvan, s. 358. Armfelt berättar, såsom bevis på den 70-årige
Suworows ännu bibehållna ungdomlighet och kroppskrafter, att han på en bal
i Prag dansat vals med sin blifvande sonhustru och en angläs, hvari 32 par
deltogo, med hennes syster. Härefter kastade han sig utan öfverplagg i ett
åkdon och for hem i Januarinatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free