Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dessa förhållanden var det som drottning Karolina,
hvilken sedan Armfelts flykt från Neapel 1794 dels direkt, dels
genom andra underhållit skriftlig förbindelse med honom och
som ej kunde tvifla på hans varma tacksamhet och tillgifvenhet,
uttryckte sin önskan att få träffa honom i Wien. Redan året
förut hade hon inbjudit Armfelt att göra henne ett besök i
Palermo. Hon behöfde råd af en person, på hvars tillgifvenhet
och oegennytta hon ansåg sig kunna lita; särskildt var hon
nu villrådig, hvad åtgärd hon, då fransmännens segrande härar
nalkades Wien, skulle företaga, för att sätta sin person och sin
egendom i säkerhet. Sannolikt hoppades hon äfven att kunna
förvärfva den tappre svenske krigarens svärd för striden till
Österrikes och sitt eget konungarikes räddning. »Det ser ut
på drottningens bref, skrifver Armfelt till sin hustru i Nov.
1800, som om H. K. M:t ville engagera mig i sin tjenst; men
jag är ej nog stor narr för att sätta min lilla reputation på spel.
Dessutom är en utländing alltid envierad. Exigerar drottningen,
att jag skall mêlera mig i defensen af Wien, så kan jag ej
refusera henne; men det blir alltid bakom gardin som jag spelar
min rol.»
Drottningens önskan att sammanträffa med Armfelt var
för honom en befallning, som med glädje hörsammades. Han
tillbragte större delen af sin vistelse i Wien under November och
December 1800 i hennes sällskap, sysselsatt med öfverläggningar
i politiska ämnen och förtroliga tankeutbyten. Hennes
förslag att förvärfva Armfelt för österrikisk eller neapolitansk tjenst
förföll dock. Armfelt, viss att ej vara nyttig, afböjde det.
»Den goda drottningen, åt hvilken jag ej kunnat refusera
något, om hon insisterat, fann att jag hade rätt, säger Armfelt.
Mot allas förmodan kom jag från Wien lyckligt.» »Jag hoppas,
att hon läst i mitt hjärta, heter det vidare, och att hon finner,
att hennes idé hade tjenat oss bägge till intet, då i stället mina
råd, om de följas, skola försäkra henne om ett framtida lugn och
draga henne för momenten undan alla omdömen och all politisk
uppmärksamhet.» [1]
Hvari dessa råd bestått, därom lemnas ingen närmare
upplysning. Men det förtroende och den tacksamhet, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
