- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
378

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Armfelt ville göra ännu mera: inför samtiden och
eftervärlden ville han rentvå den hårdt pröfvade qvinna, som en
gång räddat hans lif, från de orättvisa beskyllningar, hvilka
förföljt henne och som vid denna tid syntes hafva nått höjden af
ilska. Hos hertiginnan af Kurland på Löbichau, dit Armfelt
återvände från Wien, vistades såsom lärare för hennes yngsta
dotter abbé Piattoli, en polsk emigrant och framstående
skriftställare, nära vän till Lars von Engeström. Armfelt föreslog
honom att utarbeta och utgifva en biografi öfver drottning
Karolina, hvilken på samma gång skulle utgöra en »justification».
Abbéen var härför benägen, och förslaget framställdes af
Armfelt för drottningen, som dock afböjde det. Hennes svar kan
sägas utgöra ett bidrag till karakteristiken af denna drottning,
som, för att använda Geijers ord om Kristina af Sverige, torde
hafva varit »bättre än sitt rykte». Helt säkert skola följande
utdrag ej läsas utan sympati för den furstinna, som en gång så
afgörande ingripit i Armfelts öde.

»Jag har, skrifver hon, hvarken uträttat något märkvärdigt
eller stort i mitt lif. Jag har lidit, och jag har sökt att dölja
det: det var en enkel pligt, som kärleken till mina barn ålade
mig. Jag har haft mina svagheter, men de hafva hvarken varit
brott eller laster. Hos vänner skulle jag kunna hoppas på
öfverseende på grund af min ställning och mina lidanden. Men
allmänheten är icke en öfverseende vän. Med afseende på de
offentliga angelägenheterna har jag ej uträttat något af
framstående vigt. Om jag har försökt att göra något godt och
undvika något ondt, att upprätta några offentliga anstalter och
införa idéer i ett land, som med afseende på upplysning är hundra
år efter det öfriga Europa, så har jag endast kunnat befrämja
det genom medverkan af konungen, som är den som regerar;
och de tilldragelser, som timat, hafva olyckligtvis förstört,
tillintetgjort, t. o. m. förgiftat dessa välgärningar. Alltså förtjenar
jag icke och kan icke ens rättvisligen få något loftal, hvarken
som drottning eller som qvinna. — — Människorna döma efter
fakta; få äro nog storsinta att taga afsigterna med i vågskalen.
Allt som sedan två år tillbaka inträffat i mitt land, lemnar alla
dem, som haft något att göra därmed, åt en sträng dom. Alltså
är det enda jag kan önska, att en liten krets af vänner,
sådana som Ni, göra rättvisa åt mina afsigter, värdera mig och
äro mig tillgifna. Men fjärran från mig vare all ryktbarhet!
Att låta tala om mig skulle göra mera ondt än godt.» — —
»Min bana har nått sitt slut, fortsätter hon; jag har ingenting
gjort och ej varit i den ställning, att eftervärlden skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free