Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
généraux, qui croient éviter la guerre éternellement, en la
singeant toujours».
Med utmärkelse mottogs Armfelt, som nu åter bar svensk
uniform och öfverallt bemöttes såsom en person af hög rang,
vid preussiska hofvet; såsom konungens gäst följde han
manövern. Tidigt på morgonen till häst, »armé de pied en cap
comme Don Quichotte», följde han öfningarna hela dagen och
tillbragte aftnarna vid drottningens supéer. Han säger själf i ett
bref, att man fann honom »högst intressant» i sin
»maskeradkostym» — den ovanliga, nu gammalmodiga svenska
generaladjutants-uniformen [1] — och att alla människor påstodo, att
han icke kunde vara 40 år. Så väl konungen som drottningen
af Preussen visade den svenske gästen utsökt artighet.
En anekdot, som Armfelt berättar från denna vistelse vid
preussiska hofvet, kan förtjena bevaras såsom prof på den
fyndighet och den frimodighet, hvarmed han visste att
tillrättavisa hvarje närgångenhet. Han skrifver från Potsdam till sin
hustru: »Jag sitter alltid midt emot H. M:t, mellan
fältmarskalken Möllendorff och Kalkstein; denne senare, ehuru gammal,
är en artig och bålt instruerad man. Han talte med mig om
pommerska kriget, men på ett anständigt sätt. Diskursen var
générel och å ingen sida något anstötligt, då tout d’un coup
general Kalkreuth berättade en historia om en surpris, som
svenskarna velat göra på Belling, och för att ej gå i mörkret, hade
de låtit tända en 50 lanternor, som marscherade framför dem.
Du kan tänka, om jag blef arg, men jag sväljde litet. Likväl
sade jag: »Cela est une histoire, qui m’est inconnue, mais si par
hazard tout fût vrai, c’est une suite d’une longue inexpérience
et de l’esprit de parti, qui détruisait dans ce temps-là l’esprit
de la guerre, ou plutôt l’esprit national. Mais il y aurait des
gens, qui ne seraient pas fachés d’être surpris par des ennemis
à lanternes; cela leur épargnerait l’embarras de se sauver par
la fenêtre.» Du måste veta, att Kalkreuth i Mainz måste frälsa
sig genom ett fönster, då han af fransoserna blef surprenerad.
Du kan tänka, att det blef tyst: kungen såg i sin tallrik,
hertigen af Braunschweig log, embarrasen blef allmän. Det var
första dagen, som min scen med Kalkreuth passerade, och ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
