- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
383

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Oaktadt denna känsla af oberäkneliga faror, hvilka ett
besök hos Paul I under hans dåvarande sinnestillstånd kunde
medföra, saknade Armfelt icke sympati för denne egendomlige man,
som med hänsynslösheten och grymheten hos en asiatisk despot
förenade en viss rättskaffenhet och ridderlighet under en tid af
osäkerhet, omstörtningar och intriger. Han kände, så väl som
samtiden, Paul I:s missgrepp och fel, hans upprörande hårdhet,
hans ständiga omkastningar så väl i den inre som den yttre
styrelsen, hvilka ömsom syntes bero på ren sinnesförvirring,
ömsom på reflekterad grymhet. Det oaktadt har han efter Paul
I:s död på följande sätt karakteriserat honom: »Historien skall
en dag säga, att denne olycklige monarks hjärta endast i andra
rummet hade del i hans dåliga handlingar, och att hans
förstånds förvillelser endast böra tillräknas omständigheterna. Ty
lemnadt åt sig själf, skulle det förstnämnda hafva varit godt,
ärligt, storsint och brinnande för rättvisan; det senare ljust,
lifligt, t. o. m. briljant, och framför allt ridderligt. Man skall
beklaga, att han saknat verkliga vänner samt ärliga och
modiga rådgifvare; och man skall med rätta förvåna sig öfver
de konflikter och olycksöden, som följde honom från vaggan
till grafven.» [1]

För sin enskilda del kände Armfelt sig stå i förbindelser
till kejsar Paul I; och tacksamheten var en af de dygder, som
man icke kan frånkänna Armfelt. »Visst har han underliga och
obegripliga nycker, skrifver Armfelt till sin hustru, men 1:o har
han frälst mig från Kaluga, 2:0 födt mig, 3:0 är han en verklig
chevalier, 4:0 känner han à peu près sin styrka och hela vidden
af sin värdighet. Allt detta är en titel till min erkänsla; och du
vet, att jag sällan bryter mot den dygden.» [2]

Armfelts resa till Ryssland fick en högst oväntad utgång.
Egendomligheten af hans lefnadsöde ville, att han i Petersburg
så godt som blef vittne till en af de tronhvälfningar, hvarpå
Rysslands historia är så rik. Paul I fick han se, men såsom död,
på hans »lit de parade», med ansigtet vanställdt af blånader och
svullnader, som visade att han dött en våldsam död. Det var
med hans efterträdare, Alexander I, som Armfelt fick tala; och
det var mindre sina enskilda än Sveriges och Europas allmänna
angelägenheter, som han därvid fick afhandla.


[1] Ur Armfelts Relation des événemens etc. (se nedan, s. 385).
[2] 24/12 1800.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free