Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i Mars 1801 som Armfelt genom snö och is
färdades från Sagan till Petersburg öfver Lifland, sedan han fått
försäkran, att kejsaren med nöje skulle emottaga honom. Han
mottogs under resan, på kejsarens befallning, med militärisk
honnör i de baltiska provinsstäder, som han passerade; hedersvakt
ställdes nu utanför samme mans bostad, som fyra år förut, dold
under namnet Brandt och nästan döende, smugit sig till Reval
från förvisningsorten i Kaluga. Anländ till Petersburg den 23
Mars, tog Armfelt sin bostad hos hertigen af Serra Capriola,
besökte Stedingk, svenske ambassadören, som mottog honom
på det mest förekommande sätt, samt lät begära audiens hos
kejsaren. »Kejsaren ville med lika så mycken empressement
som välvilja råka mig, skrifver Armfelt; och Stedingk
augurerade mig, att den naturliga eld, som alltid upplifvar mig, då
jag traiterar affairer, skulle elektrisera denne så lätt uppretade
man.» Audiensen utsattes till kl. 7 följande morgon. Armfelt
inställde sig kl. 3/4 7 i den tidiga vintermorgonen utanför
Michaelska palatset, kejsarens med stor kostnad nyinredda
bostad, men han hejdades af vakten: kejsaren hade insjuknat och
kunde ej taga emot någon, hette det. Det dröjde icke länge,
innan det upplystes, att Paul I sedan midnatten ej längre var
bland de lefvande.
Armfelt var den som först bragte underrättelsen härom
till Serra Capriola och Stedingk; och genom sina förbindelser
från äldre tider med en af de män, som stått i spetsen för
sammansvärjningen mot kejsar Paul, grefve v. d. Pahlen, blef
han snart i tillfälle att få veta mera om det sätt, hvarpå den
olycklige monarken slutat sina dagar. Allting insveptes
emellertid i hemlighet; från Petersburg vågade Armfelt icke skrifva
om kejsarmordet. »Kejsaren är död, skrifver han till sin
hustru. [1] Jag säger dig skriftligen intet mera härom. Men
efter all liknelse reser jag härifrån utan att hafva uträttat det
minsta af allt hvad jag kunde vilja. Jag har en oöfvervinnelig
répugnance för vissa laster, [2] och jag flyr de personer, som
jag älskat och estimerat, då deras uppförande förefaller mig
annorlunda än jag förväntat mig. Så snart som möjligt är, reser
jag. Stedingk påstår, att anständigheten fordrar, att jag skall
uppvakta den nye kejsaren.»
Det var sin ofvannämnde vän från Stockholm 1790—91
och sin välgörare under ryska landsflykten, grefve Pahlen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
