Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sin första audiens. [1] Han bad mig uppskjuta min resa
några dagar, hvilket jag äfven gör, för att råka Panin. Han
(Alexander I) är en vacker gosse, men döf, och talar fort och
otydligt; men utan idéer och fermété hoppas jag ej att han är,
fastän man gärna ville att det skulle tros.» Vid Alexanders
sida syntes Armfelt på militärparaderna, [2] och han hade med
honom långa politiska samtal. Vid afskedet omfamnade kejsaren
sin svenske gäst och yttrade: »Tänk någon gång på en ung
regent, som alltid högaktat Er och som, sedan han gjort er
personliga bekantskap, med verklig saknad skiljes från Eder.» [3]
Kejsaren uppdrog åt Armfelt att till Gustaf IV Adolf öfverlemna
ett egenhändigt bref samt skänkte honom en gulddosa med sitt
porträtt af stort värde.
Till sin konung medförde Armfelt därjämte försäkringar om
den nye kejsarens välvilliga tänkesätt mot Sverige och om hans
önskan att följa samma politiska system som dess konung.
»Vi hafva intet att önska» yttrade Alexander till Armfelt om
sin granne och svåger Gustaf Adolf — framtiden och Finlands
öde visade med hvad uppriktighet! — »vi hafva intet att önska
med afseende på hvarandras besittningar. Konungen kan vara
öfvertygad, tillade han, att om jag icke är nog lycklig att kunna
göra honom tjenster, jag aldrig skall göra honom motsatsen,
och att jag, långt ifrån att oroa hans styrelse, alltid skall önska
att se den stark och mäktig, ty det behöfves i våra dagar.» —
Han väckte därjämte upprepade gånger förslag att med sin
gemål, drottning Fredrikas syster, aflägga ett inkognito-besök hos
den svenska konungafamiljen.
Armfelt kunde hafva skäl att på dessa kejsarens yttranden
grunda förhoppningen, att den brännande frågan för dagen i de
nordiska rikenas politik skulle lösas på ett för Sverige
fördelaktigt sätt. Det var nämligen frågan om den väpnade
neutraliteten, hvarom ett fördrag mellan Sverige och Ryssland blifvit
afslutadt under konung Gustaf Adolfs personliga besök i
Petersburg i slutet af föregående året. Danmark och Preussen hade
sedermera biträdt detta förbund, som var riktadt mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
