Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kungen har sig själf att skylla», utbrast Armfelt i ett bref från
sommaren 1801. [1]
Armfelts vistelse i Petersburg, hvilken sålunda inföll vid
en historiskt märkvärdig tidpunkt, räckte ej längre än 14
dagar. Den välvilja, med hvilken han af kejsaren blifvit
mottagen, och hans bekantskap med Pahlen och Panin gjorde honom
till en gärna sedd gäst i den stora världen. Han säger själf, att
han vid dess stora fester var »buren på händerna» och »stridde
mot indigestion och boston». Kejsarmordet hade ingalunda
medfört någon förstämning i sinnena: »Alla människor äro glada och
lyckönska hvarandra, skrifver Stedingk, liksom om man sluppit
undan en riksolycka; till den grad var den förra regeringen
förhatlig och en förändring välkommen.» [2]
*
I midten af Maj 1801 satte Armfelt, för första gången
efter nära nio års frånvaro, i Finland åter foten på svensk jord.
Han träffade i Helsingfors sin vapenbroder och olyckskamrat
Aminoff. »Vår gemensamma glädje är ej att beskrifva», berättar
Armfelt; och 24 timmar tillbragte de båda vännerna oafbrutet
i hvarandras sällskap. I Helsingfors, så väl som i Åbo, hvilket
Armfelt äfven passerade på vägen till Stockholm, återsåg han
många vänner, fick röna många bevis på sympati och begapades
af många nyfikna. Han säger själf, att han på sistnämnda ställe
gaf ett slags »cour». Ett längre besök gjorde han i sitt
fädernehem Åminne. Han fick där omfamna sin gamla vördnadsvärda
moder, som med sorg och deltagande följt hans öden i
landsflykten och frikostigt understödt honom i bekymmersamma tider.
Han kom tidigare än han var väntad, och modern igenkände
[1] Se vidare härom Schinkel, Minnen IV: 131 o. f. De åsigter, som
Armfelt under denna tid förfäktade, voro utan tvifvel politiskt riktiga, och
förtjena icke den gäckande anmärkning, hvarmed de af «Minnenas« utgifvare
omtalas såsom förslag, som Armfelt och Lagerbjelke uppgjort att «medelst
de sköna« öfva inflytande på nordens politik. Att vid ett närmande mellan
nordens monarker äfven deras gemålers anförvandtskap skulle kunna blifva
af någon betydelse, var i och för sig intet orimligt; men saken behöfde
därföre icke afgöras på «fruntimmersvägen, hvarpå Armfelt rönte bästa
framgång«. Äfven sedan Armfelt lemnat Sverige, fortfor han att skriftligen gifva
konungen del af sina råd med afseende på den ryska politiken. Något
afseende tycktes dock icke hafva fästs därvid: Armfelt fick intet svar och
förmodade, att hans råd illa upptagits. (Armfelt till sin hustru 27/7 1801).
[2] 14/26 Mars 1801. (R. A.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0397.html
