Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelts vördnadsvärda hustru bestämde Ehrenström äfven att
göra det besök hos Armfelt, som så djupt skakade denne och
äfven lifligt upprörde honom själf, oaktadt hans kallare och
nyktrare skaplynne. »Vid min ankomst till staden — från
Djurö i skärgården, hvarest Ehrenström bodde, — gick jag
till honom, säger han, och fann honom ensam; han sprang
upp från soffan mot mig, inneslöt mig i sina armar, badande
i tårar, och frågade mig snyftande, om jag kunde förlåta
honom. Det var en scen, som djupt skakade mig, och hans
verkligen ömma och goda hjärta, som härvid uppenbarade sig,
förfelade icke sitt intryck på mitt. Jag kunde icke gilla hans
förra beteende, men jag kunde också icke hata honom. Vi
återkommo således snart till de förtroliga termer, hvari vi förut
varit med hvarandra.» [1]
Fröken Rudenschöld, till hvars ofärd Armfelt varit
vållande i ännu högre grad än till Ehrenströms, återsåg han
däremot icke. Det var dock ej af brist på ångerfullt deltagande.
Hennes öde hade alltjämt tungt legat honom på hjärtat; och
öppet har han, efter sin sed, anförtrott dessa bekymmer åt
sin högsinta maka. »Jag kan aldrig låta bli att anse mig som
sourcen till hennes olycka, och den idén plågar mig beständigt»,
skref han en gång till sin hustru. [2] »Mitt samvete förebrår
mig det utan uppehåll.» Grefvinnan Armfelt medförde till
Sverige uppdraget att besöka »den olyckliga Malin» och helsningar,
att Armfelt gärna skulle skrifva till henne, om han ej
fruktade att det skulle göra henne smärta. Han hade nämligen
hört, att hans forna älskarinna yttrat sig med bitterhet om
honom. »Det är ett uppdrag, skref han, som skulle förefalla
löjligt, om det gåfves åt hvilken annan hustru som helst; men
du känner mitt hjärta och min tankegång, så väl som mina
felsteg och svagheter, och jag skulle anse mig svika alla
möjliga känslor, om jag för dig dolde mina sorger och mitt
hjärtas hemliga gömmor. Jag har för mycket älskat Malin, för att
hennes hat skulle kunna vara mig likgiltigt, och de lidanden,
hon utstått, skulle väcka deltagande äfven hos dem som icke
kände henne.»
Grefvinnan Armfelts ädla hjärta var icke likgiltigt för
dessa förtroenden. Hon sökte sätta sig i förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
