Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belmonte. Samtidigt vistades äfven i Paris Piranesi, som numera
var här bosatt och sysselsatte sig med sina fäders yrke,
gravörkonsten. Det uppgifves i ett af Armfelts bref, att Piranesi synts
hos svenske ministern; men i ett följande förklarar Armfelt, att
han undgått att sammanträffa med honom. Återseendet skulle
sannolikt icke hafva aflupit utan obehag.
Främst af allt fängslade naturligtvis förste konsuln,
Napoleon Bonaparte, hvarje främlings uppmärksamhet, som besökte
Paris. Hans krigiska bedrifter hade i många afseenden gifvit sin
prägel åt den franska hufvudstaden. Militärparader och uniformer
mötte ögat öfverallt; disciplin hade rotfäst sig på alla områden.
Det effektfulla skådespelet af en parad af konsul-gardet gjorde
på Armfelt ett lifligt intryck: »Anblicken var praktfull, skrifver
han, och förste konsuln på en spansk häst, hvit som snö, i rik
mundering, drog till sig allas blickar.»
För den audiens, som Armfelt kort efter sin ankomst till
Paris hade hos Frankrikes regent, har han i ett bref lemnat
följande redogörelse. »Min konversation med förste konsuln var,
relativt till Sverige, [om] vår armés styrka, svenska officerarnas
och soldaternas bravur, enskilda komplimenter till mig som
militär, något om sista kriget mot Ryssland. Bonaparte är ej
mycket för att själf tala; han frågar och hör väl. I hans sätt att
vara är ett visst militäriskt brusquerie, men likväl mycken
aménité och vänlighet, då han ej vill exprès humiliera. Herrarna
Markoff och Lucchesini — ryska och preussiska sändebuden —
veta mer än mycket, att han talar ur skägget utan försyn, då
han är missnöjd med något.» »Hans figur är liten, säger han i
ett annat bref, hans blick mild, hans sätt att vara något tvärt.
Man ser, att han hvälfver stora planer i sitt hufvud och att han
föga sysselsätter sig med de yttre formerna af representation,
fastän denna är storartad och vida öfver hvad man ser vid de
flesta hof i våra dagar.»
Den hofhållning och etikett, som Bonaparte redan nu
infört, väckte förvåning hos mannen af »l’ancien régime». Att
republikens förste ämbetsman skulle gifva cour och hålla cercle,
ingifva så mycken »respect» och föra sig med så mycken »fierté,
ceremoni och pomp», fann han högst anmärkningsvärdt. »I går
åt jag middag hos Bonaparte, skrifver Armfelt i ett bref. Där var
en mängd människor; vi kommo ej till bords förr än kl. 7, men
tre qvart räckte hela middagen. Så snart han är mätt, hvilket
går fort, så stiger han från bordet. Servisen var vacker och väl
dresserade betjenter. Efter middagen var ett slags cour, som
räckte nog länge. Han gick omkring och talte med något hvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
