Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans fru sitter i stor fåtölj; hon stiger upp för ingen, men lyfter
litet på sig för personer af marque.»
Det dröjde emellertid icke länge, innan Armfelt fann, att
den republikanska friheten under Bonapartes ledning var en
frihet af egendomligt slag; och han själf fick erfara, att
revolutionens godtycklighet endast utbytts mot despotismens. Själf har
han därom ingenting berättat i brefven till de sina, i hvilka han
iakttager en stor försigtighet. Han kände, att han var bevakad,
ehuru under formerna af den uppmärksamhet, hvilken han
såsom en framstående person hade rätt att fordra. »Hvad min
personella consideration angår», skref han strax sedan han lemnat
Paris, »har jag ej att klaga, au contraire: man gör mera reflexion
på mig än jag det ville; och i Paris, där jag var, vet Gud, utan
alla politiska projekter, som kosmopolit och för att se, var jag
följd och eftersedd, som om jag ockuperat mig med de
vigtigaste affärer.» Under trycket af denna känsla skref han en gång
från Paris till sin hustru: »När jag en gång kommer ur denna
fria och lyckliga republiken, skall jag söka upp för dig gamla
historier, som skola bevisa, att om Paul I [1] pretenderade att
vara den tilltagsnaste af despoter, han ändå kunnat finna den,
som disputerade honom företrädet.» Försigtighet med tunga och
penna vore därföre nödig. »Dessutom äro mina gamla tänkesätt
för kända, heter det vidare, för att ej det minsta som komme
från mig, ju gjorde ett slags effekt. [2] Kanske får jag, som flere
andra, respass, men det vill jag likväl ej hoppas.»
Detta var emellertid just hvad som, enligt samtidas
uppgifter, höll på att inträffa. Den om Armfelts öden i allmänhet
väl underrättade Ehrenström berättar, att förste konsuln funnit
sig stött öfver att Armfelt icke begagnat sig af inbjudningen att
i hans följe bevista den stora kyrkoceremoni, hvarmed
religionskultens återupprättande firades i Notre-Dame-kyrkan påskdagen
1802, utan i stället begagnat en vanlig inträdesbiljett till kyrkan
och bland corps diplomatique åsett skådespelet. [3] Äfven hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
