- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
406

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komedi är ganska rolig, och jag antager, att suveränen i nåder
skall bevilja detta åt sin ödmjuke tjenare, förste konsuln. Jag
kan icke jämföra denna suverän, som är i utöfning af sin
verksamhet, med någon annan än med konungen af Danmark, ty
man får honom att göra hvad man vill genom att låta honom
smaka piskan.»

Med afseende på det redan nu uppdykande ryktet, att
Bonaparte skulle förklara sig för fransmännens kejsare, yttrar
han den ironiska önskan, att den af franska republikens härar så
hårdt behandlade konungen af Sardinien måtte bli hans
öfverkammarherre och Ludvig XVIII hans förste hofmarskalk. »Om
han då kastar en blick på de förnämsta herrarna vid sitt hof,
så bör han däraf hemta all nödig visdom för att själf kunna
utstå det mänskliga lifvets växlingar.» — Och med stigande
grämelse såg han längre fram, huru Bonapartes järnvilja regerade
icke blott Frankrike utan Europa. »Man finner, skref han i
September 1802, att Europa är till den pointen beroende af den
höge herrens vilja, så att man ryser och rodnar däröfver. Men
tala ej om detta, tillägger han; jag gör det aldrig utan litet
feber och lust att skrika till vederbörande: Tu l’as voulu,
Georges Dandin!.»

*



Mätt på det skådespel, som Frankrike erbjöd under dessa
förhållanden, och trött af det bullersamma lif, han där måst föra
såsom ressällskap åt hertiginnan af Sagan-Rohan, [1] hvilken
hastigt blef en af världsstadens firade skönheter, lemnade Armfelt
Paris i början af Maj 1802. Hans ressällskap hade redan före
denna tid begifvit sig till London — det var, såsom vi sett, en
skilsmässa för alltid. Ensam fortsatte Armfelt under sommaren
1802 sitt irrande lif. Ett par månader vistades han vid baden
i Aachen och Spa: det sistnämnda var nu blott en skugga af
hvad det var, då han 1780 vistades där med konung Gustaf; det
gjorde ett nedslående intryck. [2] I Berlin och Potsdam åsåg

[1] Han kände sig behöfva stillhet. «Mina unga prinsessor äro bra,
skrifver han, men en orsak att ej vara med dem beständigt och deras hus
är mig af nöden. De vilja njuta sin ungdom sig till godo, och det stojet à
la longue förskräcker.«
[2] Armfelt skrifver från Spa 21/7 1802: «Au bal personne ne danse, au
spectacle on baille et on dort, au jeu on a l’air de craindre un brasier
ardent. Jamais, non jamais je reviendrai chercher la santé et l’ennui ici. La
première se perd et le second est à l’ordre du jour.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free