- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
2

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var i slutet af November 1802, som konungens af
Sverige nya sändebud vid kejserliga hofvet anlände till Wien.

I kejsarstadens förnäma värld kände man väl den svenske
diplomaten-generalen. Man hade sett honom där tio år förut på
väg till Italien och vid upprepade besök hos drottning Karolina
af Neapel under hennes vistelse i Wien 1800. Den förföljelse,
han utstått, hade ej minskat de sympatier, man i dessa kretsar
hyste för Gustaf III:s och drottning Karolinas vän, den ifrige
motståndaren till denna franska revolution, som dragit så många
olyckor öfver den Habsburgska monarkien. I umgängeslifvet
återsåg man gärna en af samtidens älskvärdaste män; Armfelt,
nu 45-årig, hade icke förlorat den tjusningskraft och de
fängslande egenskaper, som öfverallt gjort hans person bemärkt.

Mindre välkommen var han i den officiella världen. Hans
utprägladt legitimistiska ståndpunkt kunde ej annat än väcka
oro hos den österrikiska regering, som under grefve Cobenzl’s
ledning gjort undergifvenhet under Frankrike till sin uppgift, och
som ingenting högre fruktade än nya förödmjukelser af samma
slag som de, hvilka föregått frederna i Campo Formio och i
Lunéville. Redan innan Armfelts utnämning var afgjord, hade
hans företrädare såsom svensk minister i Wien, grefve Jakob De
la Gardie, uttryckt sina tvifvelsmål om lämpligheten af hans
val.[1] Det visade sig äfven, sedan Europas politiska ställning i
början af år 1804 ånyo antagit en kritisk karakter, att Gustaf
IV Adolfs sändebud i Wien ingalunda förde ett språk, som kunde
vara kejsar Frans och hans ministrar till behag.

Det var emellertid först då, från början af 1804, som
Armfelts diplomatiska uppdrag kunde sägas vara af politisk betydelse.
Själf tillmätte han dessförinnan ingalunda sin ställning någon
vigt. Egentligen fann han till en början sin beskickning
öfverflödig. »H. M:t borde ej hafva en minister i Wien», skref han,
»ty det är ett onödigt djur; förstånd och att kunna skrifva är ej
nödigt vid denna mission». Ehuru de dryga lefnadskostnaderna
gjorde en förhöjning af hans ministerlön önskvärd, måste han
bekänna: »Ju mer jag inser, huru litet en minister i Wien har
att göra, till huru liten nytta han är för sitt fädernesland, ju mer
skäms jag för att hafva redan en så stor summa». Hans
förnämsta ämbetsåliggande var, säger han, att »bevista ceremonier
och äta stora middagar»: »Je dois y dérober par une activité
physique la nullité de mon rôle et les riens qui m’occupent

*) Se De la Gardies bref till Lagerbjelke 3/10 1802 (De la Gardieska
Arch. XIX: 73.)


[1] *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free