Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själf gjorde Armfelt sig inga illusioner om verkan af sitt
uppriktiga språk. »De säga blott», skrifver han till sin hustru,
»le général Armfelt est un homme de beaucoup de génie et
très-franc; men hvarken geni eller franchise är dem till nytta.»
Den makt, han representerade, var ej heller sådan, att
synnerligt afseende behöfde fästas vid hans ofta förflugna ord; och den
personliga sympati, som kejsar Frans ännu hyste för den unge
konungen af Sverige, bidrog väl äfven till att lemna hans
sändebud en viss frihet. »Ack», sade kejsaren mer än en gång till
Armfelt; »om konungen af Sverige hade lika mycket makt som
han har upphöjda tänkesätt! Då skulle vi icke vara så
olyckliga.» [1]
De mera speciella diplomatiska uppdrag, som Armfelt å
sin konungs vägnar hade att utföra under det första året af sin
Wienervistelse, voro icke af synnerlig vigt och kröntes icke
heller med framgång. Konung Gustaf Adolf, som mera än någon
af hans föregångare efter Sveriges stormaktstid hade sina ögon
riktade på Sveriges ännu återstående tyska besittning Pommern,
önskade såsom tysk riksfurste förvärfva ökad glans och
inflytande. Vid riksdagen i Regensburg hade svenske ministern Bildt
fått i uppdrag att, utom för Pommern, åt honom utverka ännu
tvenne »viril-stämmor», nämligen en för Rügen och en för Wismar.
Armfelt skulle vid kejserliga hofvet understödja detta förslag;
och icke nog därmed, han skulle där söka utverka, att Pommern
upphöjdes till kurfurstendöme. Anledningen härtill skulle tagas
af det väckta förslaget om kurfurste-kollegiets förökning och
storhertigens af Toscana ifrågasatta utnämning till kurfurste.
Intet af dessa önskningsmål, mera egnade att tillfredsställa konungens
af Sverige fåfänga och öfverdrifna begrepp om sin värdighet, än
att bereda någon verklig fördel åt hans rike, blef vunnet. Gustaf
IV Adolf var ej den ende, som eftersträfvade
kurfurstevärdigheten. Framställningar i samma syfte hade gjorts af hertigen
af Mecklenburg, landtgrefven af Hessen samt konungen i
Danmark, såsom hertig af Holstein. Kejserliga hofvet löste
svårigheten genom att i höflig form afböja alla dessa önskningar. [2]
Med afseende på frågan om ökandet af Sveriges röstantal vid
riksdagen i Regensburg blef utgången densamma. Colloredo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
