- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
10

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hustru: »Ehrenström, som är ankommen, gör mig confus af glädje
och joller i alla ämnen. Jag väntar Aminoff hvar minut. Döm
om mina reflexioner öfver Försynens underverk, då vi kasta
ögonen på 1793 och 1794! Hade man då kunnat hoppas, att
vi tre skulle vara tillsammans i mitt hus?»

Tillsammans med dessa vänner firade Armfelt minnet af
sin bröllopsdag den 7 Augusti — »den dag, som genom de
heligaste band förknippat mina öden med den bästa och dygdigaste
maka, som jag tror existerat, utom min saliga mor.» Armfelts
fromma moder hade nyss förut aflidit; de tre vännerna fjärran
från fäderneslandet gräto tillsammans vid läsningen af det rörande
griftqväde, som den unge Franzén egnat den bortgångna. [1]
För öfrigt fann han Aminoff vara sig lik, »precist som han var
för 15 år sedan: småkär i alla hvita hucklen, ifrig, agiterad och
charmerad åt allt, då han är glad». Ehrenström däremot var
»sombre, melankolisk, inkapabel att en enda minut glömma sina
olyckor, men en skarpsynt och sann observatör», säger Armfelt
»sådan som konungen skulle behöfva i denna moment i
Konstantinopel». [2] — Förslaget att skaffa Ehrenström en diplomatisk
anställning i Konstantinopel sysselsatte vid denna tid lifligt
Armfelts sinne. Det öfvergafs, liksom många andra förslag till
betryggande af Ehrenströms framtid. Öfverhufvud spelar omtanken
om den hårdt pröfvade vännen, som »aldrig kunde glömma den
förbannade schavotten» en stor rol i Armfelts brefväxling. Han
beundrade honom såsom »ett ståtligt och väl organiseradt
hufvud»; och Ehrenströms öde låg honom mer än någonsin om
hjärtat, sedan han i Wien sett hans dystra sinnesstämning.

Förevändningen för Ehrenströms resa togs från upptäckten
af den bekante Bohemans papper, hvilka upplyste om tillvaron
af »Asiatiska Förbundet» och dess hemliga förehafvanden. [3]
Den hemlighetsfulle illuminaten, som länge omhuldats af hertig
Karl och som nu helt plötsligt kastades i fängelse och
landsförvistes, hade ingifvit äfven Armfelts lättrörliga sinne lifliga
farhågor. Det var han, som först framkastade förslaget att
Ehrenström skulle utsändas för att utforska »grunden och källan till
Bohemans hemliga förehafvande». Han misstänkte, liksom tio


[1] Franzéns Samlade dikter (1868), III: 319.
[2] Ett minne af detta sammanträffande i Wien är den tafla med de tre
vännernas porträtt, som Armfelt lät måla, och som finnes reproducerad i ett
(ganska sällsynt) kopparstick, graveradt af J. Pichler.
[3] Se härom Ehrenström, II: 485 o. f., Schinkel, Minnen IV: 147,
Bohemans egna anteckninger, tr. i Ridderstads «Gömdt är icke glömdt«, III: 9,
samt Trolle-Wachtmeister, Anteckn., s. 23 o. följ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free