Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raka fru, två prinsar af Darmstadt, hvaraf du för många år sen
sett en i Sverige; arfprinsen af Darmstadt skall gifta sig med
den yngsta af systrarna. Ehrensvärd från Paris fann jag här,
Stenbocken, lika skön och exprès gjord för etikett, reverenser
och grâcer i ett tyskt hof. Af alla i sviten behagar mig unga
Löwenhjelm mest, om jag bara finge sätta mask på honom. [1]
Jag talar ej om Lagerbjelke, som är oförliknelig för mig och
som talar om dig som om en gudomlig varelse. — Nu går och
rider jag med kungen förmiddagarna jusqu’à l’extinction. Han
tyckes ej vilja dölja mig något, t. o. m. hvad i dess hjärta
gror. Men jag tillstår dig, att jag ej kan komma ifrån en
sådan kontrast mellan ord och gärningar, och att min vanliga
entusiasm blifvit för denna gången nog paralyserad. Få se om
jag blir varmare i en framtid; nu så länge blir jag blott
sannfärdig... Ännu vet man ej något om kungens afresa härifrån;
emellertid äta de opp lefvande kurfursten. Gaspillagen är öfver
all höfva... Frun-dotter och frun-mor [2] vilja att man skall
blifva här; men ehuru mäktig den förra är på sin herre och
man, har han väl för godt vett och för mycken delikatess att
så manquera mot hospitaliténs lagar. [3]
Några dagar senare: »Kungen är lika nådig mot mig. Det
finnes ingen genre af distinction, han ej prodiguerar mig. Alla
säga, att de aldrig sett honom med någon människa såsom han
är med mig. Men hvad abouterar det till? Då han begär min
avis, ger jag den efter samvete; sällan tyckes den vara hans;
men aldrig contrediserar jag direkt.» — Särskildt synes konungen
hafva gifvit luft åt sina känslor, då Armfelt den 1 November,
konungens födelsedag, kom för att lyckönska honom. »Han föll
mig i famnen, kysste mig väl tio gånger och föll i en gråt, som
räckte en qvarts timma. Jag tillstår till min skam, att jag var
mera embarrasserad än rörd.»
Armfelts resa till Karlsruhe afsåg endast att göra en kort
uppvaktning, liknande den som samtidigt gjorts från Paris af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
