- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
23

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans kollega därstädes, svenske ministern baron Ehrensvärd, och
af andra svenskar af rang, som befunno sig inom grannskapet
till konungahusets vistelseort. Han ärnade sålunda återvända
till Wien, så fort som det kunde anses passande, men konungen
qvarhöll honom envist. »Af alla dem, som hitkommit för att
uppvakta Deras Majestäter, skrifver han (12/11 1803), är nu jag
ensam qvar, en fattig, syndig och utledsen människa. I
morgon skall jag få svar, när jag får afresa, men det lär väl ej
då komma längre än förut: ’Armfelt får vara beskedlig och
vänta litet, heter det’. — H. M:t finner sig oförlikneligen väl
här; efter alla de samtal jag haft med honom, tyckes det som
han mot Stockholm och societeten där tagit en oöfvervinnerlig
aversion, pour ne pas dire pis. Att drottningen är lycklig
i sin familj, är ganska naturligt. De som utgöra D. D. M.
M:s svit, äro desperata och hafva uti intet beredt sig på en så
lång sejour.»

Det synes häraf att vistelsen i Karlsruhe, oaktadt den i
viss grad oväntade hjärtlighet, hvarmed Armfelt bemöttes af
konungen, ingalunda behagade denne förstnämnde. Härtill
bidrog icke minst den stela, uniformerade etikett, som konung
Gustaf Adolf infört, så mycket som möjligt olik det glada
lifvet i Gustaf III:s hof, hvilket tillhörde Armfelts ungdomsminnen.
Att från kl. 9 om morgonen vara klädd i full uniform, värja,
stöflar och sporrar, att stå större delen af dagens timmar, att
oupphörligt hafva cour och uppvaktning — allt detta var icke
öfverensstämmande med Armfelts lefnadsvanor och
beqvämlighet, helst som all »esprit» var bannlyst från den lilla värld, där
tomma former ersatte storheten. Det ingaf honom bestämd
motvilja. [1] »Att äta, sofva, stå och vara spänd i uniform äro non
plus ultra af våra företag», skrifver han. »I politik veta vi blott
sqvaller, i litteraturen blott platta dumheter; i allmänna
lefvernet tror jag mig ha påfunnit ett problem: att fyra ben vore
fördelaktigare än två, sedan man förkofrat sig i ståning till den
grad vi nu hunnit.»

Men äfven andra orsaker ingåfvo Armfelt tidigt en känsla
af missnöje med vistelsen i Karlsruhe. Han tyckte sig
förmärka, att den unga vackra drottningens inflytande på sin
gemål var allt för stort; han jämförde henne i hersklystnad med
»Lovisa Ulrika, Katarina af Medicis och drottning Blanka.»


[1] «Den échantillon jag här haft af edert sätt att vara,« skrifver han
till sin hustru på hösten (16/11) 1803, «som skall ändå vara bättre än där, har
dödligen skrämt mig.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free