Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
burit, och hela Europa må falla för hans fötter, aldrig, aldrig gör
jag det.» [1]
Ej mindre häftigt var det språk Armfelt förde i frågan
om Bonapartes kejsarvärdighet, hvilken i hans ögon utgjorde
en »belöning för brott af alla slag». »Den decisiva momenten
är ganska nära, skref han till konungen, då kejsare och
konungar säga till sina undersåtar: Revolteren er, stöten oss från
våra troner! — och vid en lycklig utgång af dessa företag,
ären I säkra att finna belöning och våra likars approbation,
fastän I med brott och blodbestänkta händer satt var krona
på den dristigastes och oförskämdastes hjässa.» [2] Det var
såsom svar på konungens genom Lagerbjelke gifna befallning
till Armfelt att göra kejsar Frans föreställningar mot
erkännandet af Napoleons kejsarvärdighet, som Armfelt nedskref dessa
ord. Konungens befallning hade gått i samma tonart:
»Erkännandet af den nye kejsaren skulle innebära en dagtingan med
inkräktaren, ett erkännande af våldets laglighet, ett stadfästande
af brottet.» [3]
Det dröjde någon tid, innan Armfelt kunde få tillfälle till
ostördt samtal med kejsar Frans. Lifligt har han skildrat detta
uppträde. Kejsaren förklarade från början, att han gärna
erkände Frankrike såsom monarki och Bonaparte såsom dess
öfverhufvud; hvad kejsartiteln beträffade, vore den af mindre vigt:
»On ne peut pas faire la guerre pour une folie pareille.»
Armfelt svarade, trogen sin instruktion, att ingen suverän, utan att
begå ett brott, kunde gifva helgd åt illgärningar och bidraga
till deras belöning. På kejsarens fråga: Har ni talat vid
Cobenzl? svarade han: »Nej, E. M:t! Sedan lång tid tillbaka talar
jag ej mer med honom i statsangelägenheter; jag skulle hellre
vilja vända mig direkt till franska ambassadören.» Kejsaren tog
ett par steg tillbaka, vid detta oförmodade utbrott, och utropade:
»Hvarför det? Ni har orätt.» [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
