Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handel ruinerad. Jag har ej det minsta att reprochera mig, ty
allt är sagdt. Men jag ser mer än tydligt huru litet min kredit
betyder, då idéerna äro fixerade.»
Att det stundande kriget skulle medföra Sveriges olycka
var en åsigt, som delades af hela konungens omgifning. Äfven
den man, som enligt Armfelts åsigt genom sina bref från
Sverige ingifvit konungen tron på Sveriges förmåga att föra krig
med framgång, den bekante krigspresidenten Cederström, som
rest konungen till mötes i Magdeburg, afrådde nu kriget. »Utom
trupper och pengar, som behöfvas, då man skall slåss, säger
Armfelt, fattas krut i Stralsund, oaktadt de visa arrangements,
man admirerat. Gud nåde oss, en större uselhet och mera
galenskap har jag ej sett sammanfogade!»
Det var under dessa förhållanden af vigt att försäkra sig
om den hållning, som hofvet i Berlin i händelse af krig skulle
komma att iakttaga, så mycket mera som detta traktatsenligt
var förbundet att upprätthålla neutraliteten i norra Tyskland,
hvilken på det närmaste rörde Pommerns intressen. För detta
ändamål skref konung Gustaf Adolf ett egenhändigt bref till
konung Fredrik Wilhelm, och till dess öfverlemnande utsågs
Armfelt. Han reste till Berlin i senare delen af September. Men
hans uppdrag hade föga utsigt att lyckas: konung Fredrik
Wilhelms och hans rådgifvare grefve Haugwitz’ enda uppgift var
att till hvarje pris undvika krig mot det mäktiga Frankrike och
upprätthålla sin neutralitet. Genom en öfverenskommelse af den
1 Juni 1804 med Frankrike hade Preussen förbundit sig att
hindra att trupper finge föras genom Nordtyskland mot
Frankrike, mot det att den franska truppstyrkan i Hannover ej ökades
och att norra Tysklands stater finge blifva neutrala.
Neutralitet var sålunda Preussens ögonmärke, och Gustaf IV Adolfs
krigsplaner kunde ej annat än vara hofvet i Berlin högst
misshagliga. På konungens bref lemnades det svar, att det vore
Preussens bestämda afsigt att förhindra alla mot neutraliteten
stridande åtgärder i norra Tyskland: hvarken Frankrike eller
någon annan, hvem det vara må, skulle tillåtas störa freden i
dessa trakter. För att ej utmana Frankrike, anmodades
konungen af Sverige att ej företaga rustningar i Pommern, riktade
emot denna makt.
Armfelt själf ansåg, då han efter 14 dagar åter var
tillbaka i Stralsund, att hans »ärende i Berlin var så väl
förrättadt, som en förnuftig människa det kan önska.» [1] Men
konungen var ingalunda nöjd med detta besked, hvilket såsom ett
tveeggadt svärd kunde vändas mot hans egna krigsplaner; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
