Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef Armfelts lott att på en af de mest bemärkta
platserna deltaga i större delen af detta krig och i de långa
förberedelserna därtill. I den enda vapenbragd af större betydenhet,
som därunder utfördes af de svenska trupperna, hade Armfelt
den väsentligaste delen, men han var ej utan sin stora del i det
nederlag, som följde kort därefter. Personlig tapperhet
ådagalade han nu, som fordom vid Elgsö och Savitaipal, och han
kom ej heller nu oskadd ur striden. Innan krigets sista
olyckliga skede under konungens egen ledning tagit sin början, hade
Armfelt, sårad i striden, nedlagt sitt befäl; han slapp att bevittna
Stralsunds nesliga öfverlemnande till fransmännen och Pommerns
utrymning. Under två och ett halft år hade han dock
dessförinnan närmast under Pommerns generalguvernör, friherre H. H.
von Essen, varit högste militärbefälhafvare i detta land. [1]
Större delen af åren 1805 och 1806 tillbragte Armfelt
under en skäligen enformig garnisonstjenst i det tysta Stralsund
och under arbete med dess sättande i försvarstillstånd. Då han
emottog sitt generalbefäl, kort sedan han blifvit återkallad från
Wien, var det ingalunda hans afsigt att stanna längre tid i denna
ställning. Så länge utsigterna voro krigiska, ville han dock icke
lemna denna förtroendepost. »Jag är skyldig att våga lif och
blod för konung och fädernesland», skrifver han på hösten 1804.
»Jag måste visa världen mina förföljares nedrighet; och ingen
annan general skulle åtaga sig detta uppdrag med de små
medel, som vi kunna använda utan att skada statens finanser.» »Så
länge all fara ej är öfver», heter det på sommaren 1805,
»glömmer jag allt enskildt för att i slutet af min vandel ej dementera
de principer, för hvilka jag beständigt varit ett offer, men som
inga omständigheter och ingen dödlig kunnat förändra.» — Men
större delen af 1805 gick till ända, utan att något krig syntes
blifva af. Själf önskade Armfelt att återvända till fäderneslandet,
från hvilket han varit skild i tolf år. Konungen hade föreslagit
honom blifva generalguvernör i Finland, och redan från Wien
skref Armfelt till konungen om detta förslag som en afgjord sak. [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
