Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång uttryckte konungen sin förtrytelse öfver en ifrågasatt
beskickning till Napoleon å Englands och Rysslands vägnar, såsom
svar på de fredliga uttalanden, denne låtit göra i London.
Novosiltzow, samme man, som på vintern 1805 i London
underhandlat om förbundet mot Frankrike, skulle på våren s. å.
begifva sig till Paris för att, såsom det uppgafs, verka i fredligt
syfte. »Det är obegripligt, utbrister konungen med anledning
häraf, att kejsar Alexander vill negociera med en så ovärdig
människa och därigenom bevisa möjligheten att afhandla med
honom!» — Denna beskickning var ej heller så allvarligt menad:
dess syfte var att vinna tid. Novosiltzow hann icke längre än
till Berlin, hvarifrån han plötsligt återkallades. Förevändningen
till underhandlingens afbrytande var det våld, som Napoleon, kort
sedan han den 26 Maj 1805 krönt sig i Milano med
Lombardiska järnkronan, begått genom införlifvandet af Genua och
Ligurien med det franska kejsardömet. [1]
Efter Novosiltzows återkallande (i Juli 1805) — Europas
kabinetter hade i spänd väntan afvaktat beskickningens utgång [2]
— syntes kriget vara afgjordt. Med dystra aningar motsågs det
af Armfelt, oaktadt ingen lifligare önskade, att ett världskrig
måtte göra slut på Napoleons herravälde. »Som officer bör jag
önska krig, skref han i Juli 1805 till sin hustru, och gärna se
tillfällen att förvärfva kunskaper i min métier; som svensk äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
