Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i bref till sin hustru och dotter beskrifvit den oreda och
förvirring som rådde i Olmütz, Troppau och hela Mähren, sedan den
slagna armén dragit sig tillbaka åt Ungern och lemnat landet
öppet för fransmännen. De uppträden, som följde efter dagen
vid Austerlitz, erinrade honom om hvad han upplefvat tretton
år förut i Belgien under de franska emigranternas flykt från
Bryssel efter slaget vid Jemappes. [1] Liksom 1792 ställde sig
nu åtskilliga flyktande damer under Armfelts ridderliga beskydd,
tills de hunnit öfver gränsen. Bland de vänner från en lyckligare
tid, som han återsåg i Troppau, var den sköna grefvinnan
Lanskoronska, sjuk och lidande, som flytt från Wien vid
fransmännens inryckande. [2]
Österrikes djupa förfall och dess ledande mäns modlöshet
väckte Armfelts lifliga förtrytelse. Guvernören i Mähren, grefve
Dietrichstein, hade tre dagar före slaget vid Austerlitz flytt från
Olmütz till Breslau. »Döm häraf espriten, som regerar i
Österrike, då de första ämbetsmän bära sig så åt!», säger Armfelt.
Rykten om förräderi i österrikiska arméen voro allmänna, och
Armfelt var ej obenägen att sätta tro till dem. »Jag föreslog att
försvara Olmütz, skrifver han den 7 Dec., som har allt hvad som
behöfves till ett försvar, men en kommendant utan mod bad mig
för Guds skull resa och lemna honom åt sitt öde. Jag har tvenne
dygn nu haft det nöjet att retirera och se retirera, samt göra
mina reflexioner öfver tidehvarfvet, principerna som föra
människor, deras elände och isynnerhet denna stora och superba
monarkis olycka och fall, som allt är en följd af styrelsens svaghet.
Nu i momenten finnes ingen styrelse; alla fly, alla tänka på sig,
och orden heder och fädernesland äro främmande. Det är icke
möjligt att ju ej en skamlig fred skall följa dessa händelser. Jag
vill än se — ej i hopp att kunna hjälpa eller vara nyttig, men
för att veta med en slags visshet, till hvad grad af elände
mänskligheten är reducerad... Jag försäkrar dig, att det kan
hända oss att få tacka Gud, för att vi bo i ett klimat och ett
land, dit ingen vill komma, och som Bonaparte anser utan allt
värde för sin ärelystnad.»
Öfver Breslau och Berlin anträdde Armfelt återresan,
bekymrad för sitt fäderneslands öde. Ett bref från kejsar
Alexander till Gustaf IV Adolf med ifrig uppmaning att göra slut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
