- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
69

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

misshälligheterna med Preussen under en tid, då enighet vore så
högst nödvändig, hade nu omsider, i December 1805, förmått
konungen att låta sina trupper rycka öfver Elben, för att i vestra
Tyskland börja de öfverenskomna operationerna tillsammans med
de ryska och engelska armékårerna. Nederlaget vid Austerlitz
gjorde emellertid slut på alla utsigter att vinna något med denna
diversion; och all samverkan upphörde småningom, helst sedan
Gustaf Adolf fått veta, att kejsar Alexander anförtrott det befäl
öfver ryska armén, som han afsagt sig, åt konungen af Preussen.
Han förklarade sedermera formligen, att svenska armén, såsom
»alldeles oafhängig», ej borde med öfriga trupper i Hannover
förblandas. [1] Förhållandet till Preussen förblef fortfarande lika
spändt, oaktadt alla bemödanden af Pierrepont, Harrowby och
Alopeus, de engelska och ryska ministrarna vid hofven i
Stockholm och Berlin. [2]

Gagnlösheten af Sveriges krigiska demonstration med en
handfull folk, medan halfva Europa syntes lägga sig för
segrarens fötter, var uppenbar. »Förmodligen kommer vår armé ej
öfver Elben», skref Armfelt från Berlin, hvarest han, stadd på
resa mot norden, möttes af underrättelsen om de svenska
truppernas rörelse. »H. M. lärer nu kunna resa hem och hvila på
de lagrar, han skurit. Gud gifve det vore lika lätt att få armén
öfver till Sverige!» — Och några dagar senare gaf han i bref
till sin hustru på följande sätt luft åt sina bekymmer.
»Bonaparte lär väl jaga oss in i Pommern, äfven inom murarna af
Stralsund. Huru skola vi subsistera, huru skola vi försvara oss,
då isen betäcker och broar öfverallt? Bed Essen tänka på hvad
oss förestår och isynnerhet engagera kungen att resa bort —
medan han kan göra det —, sedan han vis-à-vis af detta hof (i
Berlin) gjort något vänligt steg. Jag å min sida skall göra allt
... Du har ingen idé, huru man allmänt ridiculariserar våra
operationer, bulletiner, proklamationer, droit de péage o. s. v.
Man är nästan skamfull att vara svensk. Konungen i Preussen
har i går på en bal uppenbart gjort narr af sin medbroder och


[1] Se härom Björlin, Sveriges krig i Tyskland 1805—07, s. 96.
[2] I bref till Armfelt 18/11, 3/12 185 redogjorde Pierrepont för dessa
fruktlösa försök att åstadkomma ett närmande. Karakteristiskt är konungens
eget meddelande till Armfelt härom, skifvit från Damgarten 16/12, efter
emottagandet af underrättelsen om Austerlitz-olyckan — «den högst besynnerliga
händelse, hvartill I nästan varit vittne.« «Konungen af Preussen, säger han,
har låtit mig känna genom den preussiske Alopeus att, om jag ville sända
någon med ett vänligt bref, skulle jag få preussiska trupper under mitt befäl.
Jag lät svara att, om konungen skickade någon till mig först, blefve den
personen väl mottagen, och ej som Löwenhjelm.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free