- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
75

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pedanteri i all sin glans. Det var »ett rart och pompöst
spektakel, säger Armfelt: kungen med dragen värja och alla ridande
i sina caser.» »Tänk på mig, tillägger han, när jag sitter med
draget svärd och plymhatt som en Don Quichotte.» En värdig
afslutning på detta qvasi-fälttåg, det enda som Gustaf IV Adolf
förde på främmande område, var den stora paraden vid
Siemersdorff den 3 April 1806. Under stor militärisk stat helsade
konungen där samtliga de inom Pommerns område återvända
svenska trupperna med ett högtidligt tal, hvari han uttryckte sin
tillfredsställelse öfver att »svenska vapnens urgamla ära blifvit
bibehållen i det anseende, som I själfva och edra förfäder dem
tillvunnit». [1] Armfelt, hvilken såsom konungens närmaste man
i befälet till honom öfverlemnade trupperna, torde vid dessa ord
hafva känt sig något tvifvelsam.

Konungen tog efter återkomsten till Pommern sitt
högqvarter i Greifswald. Armfelt fick tillåtelse att vistas i det
närbelägna Stralsund och var nöjd därmed. Han förmodade att
konungen var det äfven: »han tycker ej synnerligen om att se folk,
som icke alltid ligger för hans fötter», skrifver Armfelt. [2]

*



Under vintermånaderna 1805—06 var ett förslag å bane,
som ansågs hafva Armfelt till upphofsman: det var frågan om
Pommerns försäljning. Kändt är dock, att saken redan långt
förut varit i fråga, redan under konungens tidigare regeringsår.
Då gällde det afstående af Sveriges tyska besittningar till
Preussen, och friherre E. Taube, som vistades i Berlin vintern
1798—99, hade i uppdrag att hemligt underhandla därom. Sveriges
d. v. minister vid preussiska hofvet v. Engeström hade
nämligen bestämdt afrådt saken. [3] Nu var det till Ryssland som
konungen ville bjuda ut Pommern. Skäl saknades ingalunda,
som nu syntes göra en dylik försäljning önskvärd, om den också
kunde anses såsom föga öfverensstämmande med den svenska
kronans värdighet. Framför allt måste den anses föga
följdriktig hos den konung, som på grund af denna tyska besittning så

[1] Se Björlin, anf. st., s. 104 o. f. Öfver den märkliga tilldragelsen
vid Siemersdorff utfärdades en vidlyftig tryckt bulletin, hvari konungens tal
infördes.
[2] Samma tanke hade hans gamle motståndare Toll, som något längre
fram (10/7 1806) skref till J. De la Gardie: «Armfelts framfusenhet kan
omöjligen behaga kungen, och dess tunga gör honom säkerligen en gång stor
otjenst«. (De la Gard. Arch., XX. 136).
[3] Se v. Engeströms Minnen, II: 36 o. följ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free