Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pedanteri i all sin glans. Det var »ett rart och pompöst
spektakel, säger Armfelt: kungen med dragen värja och alla ridande
i sina caser.» »Tänk på mig, tillägger han, när jag sitter med
draget svärd och plymhatt som en Don Quichotte.» En värdig
afslutning på detta qvasi-fälttåg, det enda som Gustaf IV Adolf
förde på främmande område, var den stora paraden vid
Siemersdorff den 3 April 1806. Under stor militärisk stat helsade
konungen där samtliga de inom Pommerns område återvända
svenska trupperna med ett högtidligt tal, hvari han uttryckte sin
tillfredsställelse öfver att »svenska vapnens urgamla ära blifvit
bibehållen i det anseende, som I själfva och edra förfäder dem
tillvunnit». [1] Armfelt, hvilken såsom konungens närmaste man
i befälet till honom öfverlemnade trupperna, torde vid dessa ord
hafva känt sig något tvifvelsam.
Konungen tog efter återkomsten till Pommern sitt
högqvarter i Greifswald. Armfelt fick tillåtelse att vistas i det
närbelägna Stralsund och var nöjd därmed. Han förmodade att
konungen var det äfven: »han tycker ej synnerligen om att se folk,
som icke alltid ligger för hans fötter», skrifver Armfelt. [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
