- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
76

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrigt inblandat sig i det kontinentala Europas angelägenheter.
Att Armfelt så väl som konungens kabinettssekreterare
Wetterstedt verkligen understödt förslaget, synes dock af deras
brefväxling.

Närmaste anledningen till att detta förslag af konungen
framställdes, var väl hans önskan att göra ett streck i räkningen
för det förhatade Preussen, hvars ögon antogos vara fästade på
Pommern. »Som det är alltför möjligt, skref Wetterstedt, [1] att
Preussen och Bonaparte disponerat af vårt Pommern, och man i
n. v. kritiska tidpunkt vunne två ändamål, om man sökte få det
väl betaldt och i en makts händer, som kunde imponera på
Berlinska kabinettet, så gjordes med en i går (den 9 Jan.) till
ambassadören baron Stedingk afsänd kurir en ouverture om
konungens beredvillighet att afstå detta land för en summa af 6
à 7 millioner.» En vigtigare grund än konungens tillfälliga
förbittring mot Preussen angifves dock i Armfelts och Wetterstedts
brefväxling i denna fråga: det var insigten i de vådor, hvilka
denna tyska besittning under Gustaf Adolfs regemente medfört
och kunde komma att ytterligare medföra för Sverige. »Om
Sverige ville förstora sina besittningar, skref Armfelt, så vore
Norge en vida vigtigare besittning än Pommern; under
nuvarande förhållanden borde det ej vara svårt att förvärfva. För
att åter blifva hvad vi en gång varit, och för att — hvad som
vigtigare är — bevara vårt inflytande, hafva vi endast att
sammantränga omkretsen för vår verksamhet. Westfaliska freden
har faktiskt upphört att vara gällande, sedan Preussen och
Ryssland intagit sin nuvarande plats i Europas jämvigtssystem. Låt
oss lemna åt kontinenten att ömsom söla sig i lågheter och brott,
i smuts och i blod; låt oss undvika att röra vid denna
förbannade jord!» [2]

Bekant är, att svenske ambassadören i Petersburg
Stedingk icke ansåg det lämpligt att inleda denna underhandling,
och att frågan därför förföll. Han försäkrade, att Ryssland icke
skulle tillåta Preussens anslag mot Pommern, och han vädjade


[1] Till Toll 10/1 1806 (Lunds Univ. Bibl.).
[2] Armfelt till Wetterstedt 27/2 1806. Wetterstedt ansåg äfven, att
några millioner, använda till förbättring af Sveriges ekonomiska betryck, vore
af mera gagn än äran att bevara en utländsk besittning, som i intet afseende
ökade Sveriges maktställning. — Lagerbjelke, med hvilken Armfelt äfven
skriftligen rådfört sig i denna fråga, var af en motsatt mening. Han ansåg,
att Sveriges värdighet under för handen varande förhållanden kunde komma
att lida. Man skall misstänka, att det måst gifva vika för «ett tvång af
politisk eller ekonomisk art«. (L. t. A. 1/2 1806).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free