- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
77

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till konungens känsla af sin värdighet i de ofta citerade orden:
»Man kan förlora provinser och dock göra det med heder; men
sälja dem — aldrig! Jag vädjar till den store konungs skugga,
hvars krona, hvars namn och hvars dygder E. M:t ärft, och som
beseglat Pommerns eröfring med sitt och sina truppers blod.» [1]
Vackra ord, och utan tvifvel sprungna ur ett fosterländskt hjärta;
under Gustaf Adolfs regering skulle Pommerns afträdande
knappast hafva räddat Sverige ur de farligheter, hvartill hans
kortsynta politik gaf anledning. Men å andra sidan kunde väl de
män, som på närmaste håll sett, hvilken förargelseklippa
Pommern utgjort under de sista åren, och med hvilken rörlighet
Tysklands landskap bytte beherskare under denna
omstörtningarnas tidsålder, just af omtanke för sitt fosterlands öde önska
att Sverige vore qvitt detta bihang. Dess konung skulle då
sakna en förevändning att lemna sitt egentliga rike. »Min Gud!»,
utropar Armfelt i ett bref, [2] »om konungen ville besluta sig för
att återvända till sitt land, taga med sig sina goda trupper och
låta bli att tänka på hvad som händer i Europa, till dess
omständigheterna ändra sig!» — I all synnerhet voro sådana
önskningar förklarliga, då, såsom synes af ett af de anförda brefven,
härmed förknippades den framsynta tanken på Sveriges
utvidgning åt ett annat håll inom naturliga gränser.

Till de diplomatiska förhandlingar, som egde rum mellan
Sverige, England och Preussen rörande Lauenburg under första
delen af 1806, var Armfelt i allmänhet endast åskådare. Fråga
synes dock hafva varit å bane att sända honom såsom
underhandlare till England. Han var glad att slippa att i England
försvara Sveriges »beskyddande» af Lauenburg mot Preussen,
med hvilket England af handelspolitiska skäl ville hålla sämja.
Då »England bedt oss gå f-n i våld», fann han, att »hela saken
var ett sådant fenomen i politiken, så att historien ej anför
exempel däraf.» — I Bützow hade Armfelt besök af kejsar
Alexanders utskickade, furst Gagarin, som till högqvarteret i
Ratzeburg öfverförde sin herres bref med ursäkt och förklaring öfver
det fråntagna befälet öfver ryska armén [3], och som syntes
hafva i uppdrag att stämma konungen mera försonligt mot
Preussen. I sistnämnda afseende kunde Armfelt ej gifva honom
mycket hopp: han ansåg sannolikare att »vi af bara envishet,
dumhet och galenskap komme att brouillera oss med hela världen».


[1] Stedingks dep. 6/20 Febr. 1806.
[2] Till L. v. Engeström 18/3 1806 (K. Bibl.).
[3] Alexanders bref äro tryckta i Schinkels Minnen IV: bil. 9, 10.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free