- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
80

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Le roi lit Don Quichotte, qui l’amuse, à ce qu’il prétend.
Pourquoi faut-il être imprimé pour faire rire paisiblement?» [1]

Armfelts förmodan att »vi efter riksdagen ånyo börja taga
positioner», slog ej alldeles fel. Sedan preussarna i Augusti
utrymt Lauenburg och blokaden var upphäfd, skulle man hafva
trott att tvistefrågan var fallen. Ingalunda: en »detacherad kår»
marscherade ånyo till Lauenburg, för att åter börja »beskydda»
detta land för konungens af England räkning, och ställdes under
befäl af den oduglige generaladjutanten von Morian. Men 1806
års »fälttåg» kunde betraktas som slutadt. Då konungen den 14
Sept. 1806 återvände till Sverige, hade omständigheterna så
fogat, att han själf kunde anse, att hans ståndaktighet firat en
lysande seger. Armfelt nämnde Preussens oväntade undfallenhet
»en evig framgång åt envisheten».

Dessa triumfer skulle dock icke räcka länge.

*



Preussens regering hade på hösten 1806 fått annat att tänka
på än tvisten om det lilla Lauenburg: det var utsigten till ett
stundande krig med Napoleon och ej Gustaf IV Adolfs
hjältedater, som föranledde konung Fredrik Wilhelms undfallenhet.
Öfvermodigt hade det fredälskande Preussen blifvit behandladt af
fransmännens kejsare; och då Hannover, för hvars besittning det
underkasta sig så många förödmjukelser, syntes nära att åter
glida ur dess händer, ställde det sig på koalitionens sida mot
Napoleon. Den 25 September lemnade denne Paris; den 5
Oktober ryckte hans trupper in öfver preussiska gränsen; och den
14 stod det ödesdigra dubbelslaget vid Jena och Auerstädt, som
för lång tid krossade Preussens militära makt och anseende.
Smärre träffningar följde vid Nordhausen, Halle, Prenzlau, alla
lika olycksbringande för preussarna; den ena fästningen efter den
andra gaf sig åt fransmännen. I början af November hade
Stettin, Spandau, Küstrin, Magdeburg mottagit fransk besättning,
medan flyktande skaror af den upprifna preussiska hären utbredt
sig öfver hela norra Tyskland, förföljda af franska ströfkårer.
Preussiska Pommern och Mecklenburg öfversvämmades af flyende
och förföljare. I slutet af Oktober hade en fransk kår besatt

[1] Armfelt till sin hustru 3/8 1806. Ett par bref från samma tid från
Armfelt till J. De la Gardie, som vistades i Greifswald och som blef
landtmarskalk vid ständernas sammanträde, äro dock skrifna i en mot konungen
ganska vördnadsfull ton. (Se De la Gard. Arch., XX: 16, 17.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free