Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stilleståndet i Pommern uppsades i Juli 1807, samtidigt
med de stora makternas förberedelser till freden i Tilsit. »Då
alla andra göra fred», säger Armfelt, »då Bonapartes öfvermakt
är oneklig, då träda vi ånyo på krigsbanan; och en tryckt
konversation med en fransk general ger allmänheten måttet på våra
politiska kombinationer och målet, hvarthän vi sträfva.» [1] Väl
kunde en fosterlandsälskande man vara glad att slippa bevittna
Stralsunds utrymning och Pommerns förlust, helst då han måste
inse, att hans råd ej skulle hafva förmått hindra konungen att
fortsätta den isoleringspolitik, som skulle föra Sverige till
undergångens brant. »Lyckan» att vara aflägsnad från händelsernas
skådeplats måste således vara blandad med bitterhet och
grämelse. Det fåtal af Armfelts bref från den närmast följande
olyckliga tiden, som blifvit bevarade, utmärka sig för en ton af
djup nedslagenhet och misströstan.
Sommaren 1807 tillbragte han på resor: vid Loka brunn
sökte han återställa sin helsa, och sedan han kunnat bortlägga
sina kryckor, gjordes i Augusti och September ett besök på
fädernegodset Åminne i Finland. Kortare vistelse på egendomen
Nynäs, på Engsö, och hos grefve af Ugglas på Forsmark —
förhållandet mellan de båda gamla motståndarna Armfelt och
Ugglas var nu det hjärtligaste — föregingo bosättningen för
vintern 1807—1808 i Stockholm. Ekonomiska bekymmer, dels
föranledda af hans enskilda ställning, dels af Sveriges allmänna
nödställda belägenhet, [2] gjorde dock framtidsplanerna länge ovissa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
