Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under Armfelts vistelse i Pommern 1806 tog akademien
genom sin sekreterare Rosenstein, understödd af Armfelts
personlige vän Leopold, hans tjenster i anspråk hos konungen. Det
gällde frågan om svensk rättstafning, hvilken då, liksom åttio år
efteråt, gaf upphof till ett »ortografiskt rikstumult», såsom det
benämndes af Leopold. Denna gång var det Svenska
Akademien, med Leopold i spetsen, som ifrade för reformer af den
svenska rättstafningen, hvilka af en äldre generation eller af de
konservativa intressenas bärare ansågos såsom radikala. »Jag har
icke känt något arbete», skref Leopolds vän Lindblom om hans
»Afhandling om svenska stafsättet», som allmännare blifvit mött
af motsägelse och förkastelse. Ännu är jag hes af mitt
bemödande att öfvertyga olärda, halflärda och förnäma gummor om
nödvändigheten och förträffligheten af din teori, men det har icke
lyckats mig.» [1]
Tvisten gällde särskildt stafningen af sådana utländska ord,
som ansågos hafva vunnit burskap i svenska språket. Konungen,
motvillig mot alla nyheter, hade på statssekreteraren Rosenblads
råd ingripit i frågan. Akademien hade fått befallning att
inkomma med underdånigt förslag till förekommande af »en
öfverflödig ändring i stafningssättet» af så väl svenska ord som
försvenskade utländska. Det var detta akademiens förslag, för
hvilket Rosenstein och Leopold i början af 1806 ifrigt anhöllo om
Armfelts understöd. Han lät icke bedja sig förgäfves. Saken
var på tal mellan Armfelt och konungen under det fredliga
fälttåget från Elben till Stralsund; [2] och denne önskade, att
Armfelt skulle skriftligen affatta sin mening. I April 1806 afgaf han
ett utlåtande i ämnet, som varmt förordade akademiens förslag,
särskildt i frågan om det försvenskade stafsättet af utländska
ord. [3]
Rosenstein och Leopold skyndade att uttrycka sin
tacksamhet, beundran och äfven förvåning öfver denna uppsats: »Hvem
kunde nånsin veta, att Herr Baron var t. o. m. en lärd ortograf?»
utropade Leopold. Och Rosenstein prisade betänkandets
»klarhet, säkra omdöme, noggrannhet och ädla frimodighet.» Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
