Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde annat än öka Armfelts bekymmer. [1] »Jag fruktar den
dödskalken att blifva skickad till Finland», hade han skrifvit
redan i slutet af December 1807; »men på det man ej måtte skynda
sig med att sätta mig än en gång på ett slags schavott, så har
jag samlat en mängd materialier, för att visa Finlands verkliga
tillstånd i militäriskt afseende, och hvad som blefve deras öde,
som finge denna bedröfliga kommission att försvara det.» [2] —
Att utan vidare afsäga sig detta förtroende, då nu faran stod för
dörren, hade dock ej varit honom värdigt. Armfelt begärde att
få öfverväga saken och inhemtade sin vän Ehrenströms råd,
hvilket var bestämdt afstyrkande. Men han behöfde ej göra
något ytterligare steg hos konungen; denne hade redan ändrat sin
tanke. Armfelt fick vika för Klingspor, »fältmarskalken», som
med anciennetetens och sin »höga titels rätt» fick öfverbefälet. [3]
Historien har förtäljt, huru denne man lemnade det land,
han var satt att försvara, öppet för de ryska skarorna, och förde
finska hären till återtåg långt upp mot norden. Om Armfelt
såsom öfverbefälhafvare för finska hären kunde hafva gifvit finska
kriget en annan vändning, bör lemnas osagdt: själf trodde han,
såsom vi sett, ej på möjligheten af landets försvar. Men det låg
ej i hans, såsom i Klingspors lynne, att utan svärdsslag vika
tillbaka: försigtigheten hörde ej till hans kardinaldygder, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
