- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
148

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungens afresa till Finland i Juli 1808 öfvertagit befälet öfver
svenska krigsmakten. [1] Hertigen gaf Armfelt rätt i sina
anmärkningar, behjärtade de behof, han skildrat i sina många bref och
promemorior, och förordade dem hos konungen. »Men», skref han
(den 25/7), »min goda vilja är förlamad genom konungens
befallning att ej företaga någon förändring i den sakernas ordning, som
redan är bestämd.» För öfrigt voro hertigens bref hållna i den
mest vänskapliga ton. I tvistefrågor med krigsförvaltningen ställde
han sig på Armfelts sida. »Såsom hederlig och ärlig karl» borde
Armfelt »mocquera sig öfver» sina motståndares »låga och nesliga
menéer», skref han, samt uppmanade honom att ej se framtiden
i så mörka färger. [2]

Denna sistnämnda förmaning var i själfva verket väl
behöflig. Armfelts enskilda meddelanden under sommaren 1808
andas en ytterlig nedslagenhet. Han ansåg — och med skäl —
fälttåget misslyckadt och sina trupper till spillo gifna; han visste,
att han själf skulle göras ansvarig för många missöden, hvilka
han ej kunnat hindra. I ett bref till sin hustru (den 7 Juli) ger
han följande sammanträngda skildring af fälttågets gång. »Först
börjas campagnen utan allt; men vårt mod och lust att göra väl
öfvervinna alla hinder, t. o. m. naturens och klimatets. Vi hafva
bergsryggarna och vattendragen inne och vänta blott på att få
mera folk för att begagna sådana fördelar. I detsamma komma
engelsmännen. En demonstration på kusten af dem ger mig luft;
ett försök till landstigning ger mig segern. Men hvad händer!
Jag får order att gå inom gränsen, och engelsmännen den att
icke befatta sig med Norge. Frukten häraf blir, att danskarna,
som ej mer frukta för sina kuster, kunna samla sig med styrka;
och då de göra det, passar man på att taga ifrån mig 4,000 man
reguliera trupper och 15 kanoner. Framställer historien många
sådana händelser af gemen och låg intrig?» — I ett annat bref
heter det: »Om Gud hjälper mig ur denna olycka och
fördömelse, kan intet på jorden förmå mig att tjena under denna
herrens spira. Hellre tigga mitt bröd. Ack, om de ville blifva så


[1] Hos hertigen klagade Armfelt oförbehållsamt öfver krigsledningen i
Stockholm. Man hade bundit hans händer, hindrat fyllandet af de
nödvändigaste behof, delat och åter underafdelat hans auktoritet. Han hade fått
utstå «un martyre continuel genom ett förkrossande antal ordres, i hvilka på 50
mils afstånd inga minutiösa föreskrifter glömmas, alldeles som om armén
utgjorde en bataljon eller en garnison«. — Sitt förtroende för hertigen uttryckte
han med orden: «Je ne sais à quel saint me vouer, si non à S:t Charles«.
(A. t. hert. 1/8 1808, K. Bibl.).
[2] Hert. Karl till Armfelt 25/7; A. till hertigen 8/8 1808 (K. Bibl.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free