Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också synas snart nog dessa tankar hafva blifvit uppgifna.
I stället önskade Armfelt, sedan svenska armén återgått öfver
gränsen, och sedan han insåg, att föga ära eller fördel vore att
vinna af kriget, att ett vapenstillestånd mellan befälhafvarna måtte
kunna afslutas, hvaraf en fred kunde blifva följden. I mån som
hans trupper drogos till Skåne, blefvo hans önskningar i detta
afseende, naturligt nog, allt lifligare.
Då uppträder Manderfeldt ånyo. Den 15 Juni inställde han
sig i prinsens af Augustenburg högqvarter Hafslund, mottogs
såsom parlamentär, skickad af den svenske generalen, och sade sig
hafva dennes uppdrag att höra sig för om möjligheten af att
afsluta ett stillestånd. Ögonblicket var ogynnsamt, ty samtidigt
ingick underrättelsen, att svenskarna uppsagt den vapenhvila, som
ingåtts efter den första träffningen vid Præstebakke, och
återtagit denna ställning. Den danske öfverbefälhafvarens stämning
var med anledning häraf högst irriterad, och hans svar blef
afvisande, under föregifvande att frågan om stillestånd måste
hänskjutas till danska regeringen. Manderfeldt skref då från danska
högqvarteret ett bref till grefve Bernstorff, i hvilket han i starka
färger skildrade missnöjet i Sverige och uppgaf, att nationen
vore beredd att störta den förryckte konungen från hans tron.
Armfelt önskade lifligt freden, hette det; han vore beredd att
vägra all samverkan med engelska flottan för det anfall på södra
Norge, hvilket den engelske amiralen, enligt nyss ingångna
underrättelser, hade i sigte. Genom sitt inflytande på Armfelt och
genom dennes fullständiga förtroende till honom, vore
Manderfeldt i stånd att visa sin obrottsliga trohet mot konungen af
Danmark — »som också är min konung», tillägger han.
Prinsen af Augustenburg satte på goda grunder föga lit
till den tvetydige underhandlaren. Det är möjligt, t. o. m.
sannolikt, att Armfelt varit medveten om denna resa till det
danska högqvarteret — bland hans papper förekommer dock intet,
som ger stöd åt detta antagande —; men med fullständig
visshet kan antagas, att den väfnad af lögner, som Manderfeldts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
