- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
163

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville lydas af fruktan, tänkte långsamt och studerade sina beslut,
innan de kungjordes, satte en pedantisk vigt på
expeditionsgöromålen och iakttog i allt stor försigtighet, som icke alltid
uppskattats till hans förtjenst.» [1]

Skildringens sanning bestyrkes genom Armfelts
brefväxling, icke minst vid den tid, då han lemnade befälet.
Enstämmigt uttryckte hans officerare sin saknad öfver förlusten »af
den mest älskade chef, som ännu stått i spetsen för en
svensk armé». Adlersparre, ur hvars bref dessa ord äro hemtade,
tillägger: »Aldrig går ur våra tacksamma minnen den
omisskänneliga affektion, Herr Generalen hyst för oss alla, och de otaliga
lifvets agrementer, gränsande intill ren sammanlefnads sällhet,
hvilka vi njutit under det sträfva krigsyrkets utöfning under Herr
Generalens befäl.»

Öfverste K. H. Posse, Armfelts närmaste man, klagade
bittert samt önskade, i likhet med nästan hela Armfelts stab,
att få lemna armén. [2] »Sedan d. 16 Augusti» (då Armfelt
lemnade befälet) »har allting varit i dvala», skrifver Posse. »Här
är allting utan lif, dödt och tyst; och huru skulle det annat
vara, när själfva stelheten är den punkt, hvarifrån allt skall
röras, där man är hemlighetsfull, för det man inga hemligheter
har att bevara, och där man tror, att man blir vigtig, för att
man gör sig tung!» [3]

Särskildt förtjena bevaras de beklaganden öfver Armfelts
afgång, som uttalades af de tvenne civila ämbetsmän, som med
honom delat det mödosamma bestyret med den illa försedda


[1] Meijer, anf. st. s. 156.
[2] fråga härom var på allvar väckt, och hertig Karl var nödsakad att
genom Adlersparre göra dessa officerare föreställningar, för att söka afstyra
detta öfverilade steg — «åtminstone till dess några veckor gått« (hertigen
till Armfelt 25/8, Adlersparre i nyss anförda bref).
[3] I samma ton gå alla de många bref från vestra arméns officerare,
som föranleddes af befälsombytet. Grefve K. Löwenhjelm, sedermera
statsrådet, som sägar sig hafva kommit till vestra armén endast för att tjena
under Armfelts order, ville ej längre vara qvar, sedan man haft «l’ineptie
de se priver de vos services et de vous donner un aussi misérable
successeur«, och «tolkade hela arméns saknad och sorg, då han tolkade sin egen«.
B. Sparre, sedan fortifikationsgeneralen, som från Stralsund bevarat sin gamla
tillgifvenhet, förklarar: «Aldrig skall jag upphöra att värdera den tid, jag
fått tjena och lefva med Herr Generalen;« och bröderna K. H. och Aug.
Anckarsvärd, hvilka båda stått Armfelt mycket nära, beklagade den
«oersättliga förlust, som hela armén djupt känner«. Själfva Tibell, med hvilken
Armfelt stod på en föga vänlig fot, förklarade, att han funnit konungens
order om befälsändringen «surprenanta«, och erkände Armfelts «för konung och
fädernesland nyttiga afsigter«. I sitt svar uttryckte Armfelt sina tvifvelsmål,
att Tibell varit så synnerligen nöjd med honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free