Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville lydas af fruktan, tänkte långsamt och studerade sina beslut,
innan de kungjordes, satte en pedantisk vigt på
expeditionsgöromålen och iakttog i allt stor försigtighet, som icke alltid
uppskattats till hans förtjenst.» [1]
Skildringens sanning bestyrkes genom Armfelts
brefväxling, icke minst vid den tid, då han lemnade befälet.
Enstämmigt uttryckte hans officerare sin saknad öfver förlusten »af
den mest älskade chef, som ännu stått i spetsen för en
svensk armé». Adlersparre, ur hvars bref dessa ord äro hemtade,
tillägger: »Aldrig går ur våra tacksamma minnen den
omisskänneliga affektion, Herr Generalen hyst för oss alla, och de otaliga
lifvets agrementer, gränsande intill ren sammanlefnads sällhet,
hvilka vi njutit under det sträfva krigsyrkets utöfning under Herr
Generalens befäl.»
Öfverste K. H. Posse, Armfelts närmaste man, klagade
bittert samt önskade, i likhet med nästan hela Armfelts stab,
att få lemna armén. [2] »Sedan d. 16 Augusti» (då Armfelt
lemnade befälet) »har allting varit i dvala», skrifver Posse. »Här
är allting utan lif, dödt och tyst; och huru skulle det annat
vara, när själfva stelheten är den punkt, hvarifrån allt skall
röras, där man är hemlighetsfull, för det man inga hemligheter
har att bevara, och där man tror, att man blir vigtig, för att
man gör sig tung!» [3]
Särskildt förtjena bevaras de beklaganden öfver Armfelts
afgång, som uttalades af de tvenne civila ämbetsmän, som med
honom delat det mödosamma bestyret med den illa försedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
