- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
164

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arméns förplägning och utrustning — landshöfdingen grefve Axel
Rosen och kammarrådet Billberg. Den förstnämnde skrifver
(14/8): »Erkänslan af Herr Generalens godhet skall vara så länge
som lifvet, men jag är ej endast som vän skyldig Herr
Generalen reconnaissance. Som ämbetsman anser jag för en dyrbar
pligt att tillika med hela provinsen vörda Herr Generalens
mänsklighet att alltid lindra dem, som draga tyngden af närvarande
kritiska ställning. Jag är öfvertygad att innevånarna med mig
skola göra ett, att alltid hembära Herr Generalen därför en evig
erkänsla.» [1] Ännu mera entusiastiskt uttryckte sig Billberg: han
såg i Armfelt »en stor, fast misskänd statsman, medborgsman
och människovän», och prisade hans »ojämförliga nit och
verksamhet för konungens och fosterlandets tjenst».

Gentemot en sådan stämning inom vestra armén måste
dess nye befälhafvare iakttaga en försigtighet, som
öfverensstämde med hans lynne. Vid sin ankomst d. 17 Augusti »såg
general Cederström allas ansigten mulna, utom mitt eget»,
skrifver Armfelt. Han visade till en början sin företrädares »minne
och anstalter» den största aktning och yttrade sin belåtenhet
med det helas skick. [2] Armfelts närmaste förtroendeman,
Adlersparre, blef äfven för en tid Cederströms. Men det
spordes snart nog, att den nye befälhafvaren i bref till
Stockholm klagade öfver den dåliga tonen och bristen på
disciplin inom armén, en anda, som Armfelt sades hafva framkallat
och som utbredt sig genom hans efterlåtenhet och brist på
hållning. Armfelt, som själf berättar, att Cederström utspridt
dessa rykten om en »esprit de révolte» såsom allmän inom
vestra armén, uppgifver äfven, att Adlersparre, enligt
Cederströms åsigt, af alla de officerare, som Armfelt användt, vore den
ende »obesmittade.» [3]


[1] Ej mindre varmt uttrycker sig Armfelt i sitt svar till Rosen: «Det
är med en satisfaction, som skall följa mig i grafven, som jag lärt känna,
högakta och älska dig som ämbetsman, medborgare och vän« (A. t. R. 9/9
1808). Armfelts många bref till Rosen från 1808 bestyrka hans omtanke om
allmogens väl. Han höll stadig uppsigt öfver soldaterna och skonade så
mycket som möjligt bönderna och deres dragare. «Att blott tänka, att en
bonde skjutsar fem gånger i veckan, gör att håren resa sig på hufvudet«,
skrifver han. Med yttersta harm omtalade han, hvad han erfarit om
kronobetjeningens egennytta vid landtvärnets utskrifning, som «gick horribelt till:
de handla med människor som med hästar.« (Jfr ofvan, s. 140.)
[2] Rosen och Adlersparre till Armfelt, hösten 1808.
[3] Armfelt till K. H. Anckarsvärd 7/9 1808. Yttrandet är
anmärkningsvärdt och förekommer äfven i ett bref från A. till Rosen 9/9 1808.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free