- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
165

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under den långa overksamheten inom armén på hösten 1808
och den därpå följande vintern visade det sig, att Cederströms
chefskap ingalunda mäktade förebygga denna »revolutionsanda»;
och de planer mognade hos den »obesmittade» Adlersparre, som
han i Mars 1809 satte i verket. [1]

Fälttåget mot Norge hade icke ökat den krigiska ära, som
omgifvit Armfelts namn sedan kriget i Finland 1788—90.
Någon vapenbragd, liknande fransmännens fördrifvande ur
Pommern 1807, hade han ej utfört på norska gränsen, om ock
stormningen af Lier ländt honom till heder. Något nederlag
hade visserligen icke heller, där han själf fört befäl, drabbat de
svenska vapnen under detta föga blodiga fälttåg; men det stora
antal svenska fångar, som vid Toverud, Trangen och
Præstebakke fallit i fiendens händer, hade visat öfverlägsenheten i dess
ledning och utbildning för fälttjenst, naturligtvis underlättad
genom deras kännedom och vana vid den bergiga terrängen, som
för de svenska trupperna föreföll otillgänglig. Själf var Armfelt
den förste att gifva erkännande åt sina motståndare: han fann,
att de voro »väl förda» och trodde — uppgiften därom hade
lemnats honom af Manderfeldt — att krigserfarna franska
stabsofficerare ledde deras operationer. »Danskarna äro icke käcka,
men sluga, säger han, och förstå väl att profitera af vår
dumdristighet, oerfarna conduite och okunnighet.» »Vi hafva vår
styrka i vår bajonett, de åter i sina sköna gevär, som skjuta
långt och väl», heter det i ett annat bref. [2] Snart nog insåg
han, såsom vi sett, att fälttåget ingalunda skulle leda till Norges
eröfring; och han befarade äfven, ej utan grund, att ansvaret
därför skulle drabba honom.

Flere af krigets historieskrifvare, så väl från dansk som
från svensk sida, hafva också mer och mindre skarpt klandrat
Armfelts ledning af vestra arméns fälttåg. Den danske


[1] I ett bref från A. von Rosen till Armfelt förekommer följande
karakteristik af den sedan så namnkunnige revolutionsmannen, hvars
förbehållsamma, beräknande väsen väl var egnadt att väcka förmodan om
hemliga planer. «Det är en besynnerlig människa, den där Adlersparre.
Säkerligen finnas få, som äro mera djuptänkta och kapabla, äfven är han en
hederlig karl; men jag tror honom (undantagande ambitionssidan) så
denouerad af passioner, att han... alltid låter sitt goda hufvud, aldrig själen
agera. Följaktligen tror jag honom litet kapabel af att med liflighet känna
vänskap, attachement etc., som vanligen plägar utgöra människors sällhet att
veta sig ega äfvensom att ådagalägga för dem man högaktar. Enfin, jag
tycker intet om honom.«
[2] Till Tornérhjelm 12/5 1808, anf. st., s. 27; till grefvinnan A.
10/5 1808.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free