- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
176

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig till Tallkrogen nära Skanstull, hvarest Anckarsvärd skulle
möta honom. [1]

På utsatt dag och timma möttes Anckarsvärd och Armfelt
vid Tallkrogen. Blodig och illa tilltygad steg den sistnämnde
ur sin släde: han hade stjälpt och slagit hufvudet mot en
trädstam. Icke förty steg han, sedan såret förbundits, i
Anckarsvärds täcksläda; och gemensamt anträddes nu färden till
Stockholm, hvarest det stora företaget antogs vara färdigt att löpa af
stapeln. Utanför tullen hejdades de emellertid af Björnstjerna,
som skyndat dem till mötes, med orden: »Retournez, tout est
manqué!»

Genom Hans Järtas energiska uppträdande vid ett
sammanträde hos Cederström, medan Anckarsvärd gjorde sin expedition
till Tallkrogen, hade den äfventyrliga planen strandat i strid mot
flertalets af de sammansvurnas, särskildt Skjöldebrands,
önskningar. Ett stormigt uppträde hade egt rum. På eftermiddagen
samma dag fortsattes tvisten på Beckers värdshus, hvarest man,
under förevändningen af en gemensam middagsmåltid, skulle hafva
samlats för att gripa konungen. Med förbittrade sinnen skildes
de sammansvurna, sedan Anckarsvärd, som tillsammans med
Björnstjerna på förmiddagen återvändt till Stockholm, förklarat,
att räddningen endast vore att vänta af vestra armén, hvilken
han ännu tillhörde, och utropat: »Den skall marschera!» [2]

Nedslagen återvände Armfelt till fristaden på Nynäs, då
hans ankomst till hufvudstaden skulle hafva inneburit ett farligt
trots. Med förskräckelse såg hans hustru honom återvända,
sårad och blodig, men egnade honom med vanlig själsnärvaro sina
omsorger. [3] Såret läktes först efter några veckor. På Nynäs
hade han några dagar efter missödet utanför Skanstull besök af
Anckarsvärd, som då var på väg för att förmå Adlersparre att


[1] Se Anckarsvärds egen berättelse, tr. i Bihang till N. Dagl.
Allehanda den 1 Febr. 1833, omnämnd hos Crusenstolpe, De närvarande, s. 98.
Björnstjerna, som äfven utförligt berättar härom, uppgifver, att Armfelt gifvit
sitt bifall, ehuru han fann planen vågsam, «men just däri låg någonting
oemotståndligt för hans efter äfventyr trängtande sinne«. Ej så hans grefvinna,
hvilken profetiskt lärer varnat: «Pourvu que le courage ne vienne à manquer
à ces messieurs, quand on viendra au fait« (s. 31).
[2] Se härom Björnstjerna, s. 35; Wrangels dagbok, anf. st., s. 71;
Biogr. Lex., XIV: 336; Adlersparre, 1809 års män, I: 64 (hvilkens
framställning innebär åtskilliga skiljaktigheter); Schinkel, IV: 404, m. fl. st.
[3] I bref till sin dotter (9/2) beskrifver Armfelt sitt missöde och den
uppståndelse det väckte i hans hem, utan att dock nämna expeditionens
ändamål; han skämtade öfver att det ej var «ärret efter ett sabelhugg, som
prydde hans generalspanna«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free