Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till hertigen framföra samtalets innehåll, och skyndade till
Stockholm med den glada nyheten. Till Armfelt antydde han i
korthet resultatet (1/6): »Vi hafva icke något att frukta för norskarna
ännu. Prinsen tycktes vara förbehållsam och försigtig; troligen
är han icke nöjd därmed, att man så allmänt talar om honom
som tronföljare. Det kan också göra uppseende vid danska
hofvet.»
Så långt hade den norska frågan gått framåt i början at
Juni. Det närmaste målet var vunnet. Sverige kunde anse sig
tryggadt för anfall från vester. Kristian August höll ord:
oaktadt upprepade maningar från Danmark, förblefvo de norska
trupperna i Norge. Danska regeringen började betrakta hans
tvetydiga hållning med misstroende; de tillskrufvade bref med
dunkla antydningar, som han afsände till sin regering och till
sina svenska gynnare, visade oklarheten af hans ställning. Detta
kunde endast främja tronföljarefrågan. Småningom fördes
prinsen öfver i sina svenska gynnares armar, ehuru det offentliga
bruk, som under sommaren 1809 gjordes af hans medgifvanden
— med full afsigt att öka danska regeringens misstro — ej
undgick att såra honom och för en kort tid syntes hejda sakens
framgång. Norges förening med Sverige trädde däremot under
de nya politiska förhållandena i bakgrunden för frågan om
tronföljden. Sverige behöfde framför allt fred med sina grannar;
och tills vidare måste de vidtsväfvande planerna uppgifvas. »En
revolution kan ge oss landet», skref visserligen en af Sveriges
ledande män till Adlersparre ännu i Augusti 1809; men han
tillägger: »En dag skall fred göras, och där beror allt på den som
har öfvermakten, på den som har de största ressurserna, och dem
kunna vi ej hoppas att ega.» [1] Freden skulle dock medföra
tronföljarens mottagande af valet, liksom hans hållning redan
medfört det stillestånd, som faktiskt egt bestånd under många
månader; hans val skulle äfven, så hoppades 1809 års män,
medföra freden inom landet. Framför allt skulle den hindra alla
försök att rädda Sveriges krona åt Vasa-ätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
