Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhatligare än tanken pä Vasa-dynastiens bevarande, och hvarje
försök att arbeta i denna riktning sågs af dem med en
misstänksamhet, som stundom öfvergick till skuggrädsla och som endast
ökade ifvern att få Kristian August till tronföljare. I samma
riktning gick Karl Henrik Posses tankegång. »Aldrig bör en
successionsordning för kronprinsen antagas», skref han till
Armfelt 16/4 1809. »En förmyndareregering, i fall af hertigens död,
vore en olycka så nyss på en regementsförändring.» De som
önskade se kronprinsen Gustaf intaga sin faders tron, ville, så
sades det, under förmyndareregeringen komma till makt och ära.
Hertigens af Augustenburg anhängare anklagades å andra sidan
för ej mindre egennyttiga planer, om han genom deras
inflytande en gång komme att bära Sveriges krona. Bittra
beskyllningar å ömse sidor utslungades, och hotande ord fälldes, som
syntes förebåda inre strider, medan de yttre farorna höllo på
att afvärjas.
Vi hafva sett, att Armfelts sympatier vid tronhvälfningen
voro för bevarandet af kronprinsen Gustafs arfsrätt till tronen;
vördnaden för Gustaf III:s minne måste helt naturligt äfven i
detta afseende göra honom till gustavian. Likväl höjdes icke
hans röst, lika litet som någon annans, till protest mot den akt,
hvarigenom Sveriges ständer den 10 Maj uppsade konungen och
hans bröstarfvingar tro och lydnad. [1] I broderlig förening med
Adlersparre underhandlade han, såsom vi sett, länge med prinsen
af Augustenburg. Sveriges belägenhet var ännu sådan, att
enskilda sympatier måste underordnas det allmännas kraf; ändrade
förhållanden kunde medföra vändning äfven i successionsfrågan,
och endrägt syntes nu framför allt nödig.
Snart nog visade det sig emellertid, huru föga den
riksdag, som skulle gifva Sverige ett nytt statsskick, utmärkte sig
för enighet. I tronföljarfrågan syntes prins Gustafs parti växa
genom föreställningen, att Sverige ej hade att förvänta fred med
Ryssland, »utan kronprinsens utropande till tronföljare efter
hertigen och prinsens af Augustenburg uteslutande, som protegeras
af Adlersparre». [2] Adlersparres män dröjde icke att på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
