Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund benämna motpartiet ryssvänner och fäderneslandets
fiender. I Juni 1809 skref Posse till Armfelt: »Jag beklagar landet,
om ett ryskt parti skulle taga öfverhanden och befordra ett ryskt
välde, direkt eller indirekt. Men jag beklagar äfven de enskilda
personer, som på något sätt bidraga därtill. Det kunde hända,
att de svärd, som lyftas till fäderneslandets försvar, skola tungt
och hämnande slutligen falla på deras hufvuden.»
Bitterheten hade sålunda redan hunnit så långt, att den
gaf sig luft i hot om inbördes krig! Var det med syftning på
Armfelt, hvars närmaste förtroendeman i vigtiga uppdrag han
varit ett par veckor förut, som Posse nedskref dessa hotande
ord? — Omöjligt synes det icke. Förhållandet mellan Armfelt,
Posse och Adlersparre, hvilket hittills, stärkt genom
vapenbrödraskapet från Finland, Pommern och Norge, varit det allra
vänligaste, öfvergick vid denna tid till öppen fiendskap.
Anledningarna torde hafva varit dels af allmännare art,
dels beroende på enskilda förhållanden, dels — och framför allt
— hafva varit att söka i det misstänksamma lynne hos
Adlersparre, som kom honom att öfverallt vädra hemliga stämplingar.
Så vidt kändt är, hade Armfelt icke vid denna tid ännu
uppträdt såsom försvarare af prins Gustafs arfsrätt; men hans
personliga ställning, slägtskapsförbindelser och traditioner förde
honom under den tid, då successionsfrågan debatterades i
riksdagen, nära den krets af riddarhusets medlemmar, som sökte
bevara kronan åt Vasa-ätten. Äfven till Adlercreutz, som
ansågs luta åt denna åsigt, [1] trädde Armfelt småningom i
vänskapligare förhållanden, hvilket gjorde honom ytterligare
misstänkt i Adlersparres ögon.
För de kontrarevolutionära planer till prins Gustafs förmån,
som under sommaren 1809 sägas hafva varit å bane — general
Vegesack skulle höja upprorsfanan i Dalarne, medan några yngre
officerare skulle enlevera kronprinsen från Gripsholm — synes
Armfelt emellertid hafva varit fullkomligt främmande. Hans forne
vän Posse, som flitigt underrättade Adlersparre om allt hvad
spionerna hade att förtälja, förklarade uttryckligen, att »Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
