- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
198

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Några dagar efter Adlersparre lemnade Armfelt Stockholm.
I midten af Augusti finna vi honom i Venersborg. Hans resas
uppgifna ändamål var inspektion af vestra armén och
fästningarna i vestra och södra Sverige. Med misstro betraktades
denna resa; uppmärksamt följdes Armfelts steg af Adlersparre
och dennes vänner, nästan som sexton år förut af Reuterholm
och Sparre. »Något torde tillämnas härvid, som dock sällan
plägar blifva af vigt», skref Platen till Adlersparre. K. H. Posse
visste att berätta, dels att Armfelt före sin resa haft ett samtal
med konungen, hvarvid han uttalat sin önskan om en ändring i
regeringsformen till konungamaktens förmån, dels att han, sedan
han tre gånger förgäfves sökt statsrådet Lagerbjelke, skriftligen
tagit afsked med en biljett, hvari yttrats: »Allt går åt h—te;
sauve qui peut!» [1] Äfven utrikesministern v. Engeström, som
eljest ingalunda hörde till Adlersparres män, misstänkte, att
Armfelt under denna resa ville »sous main» blanda sig i de norska
angelägenheterna. [2]

Från dessa obestämda farhågor var det under sinnenas
upphetsning ej långt till påståendet, att Armfelt med sin resa
till vestra armén åsyftade höjandet af upprorsfanan mot landets
lagliga regering. Brytningen mellan Armfelt och Adlersparre
blef, på grund af dessa anklagelser, ohjälplig; och det blef den
förstnämnde, som under intrigspelets fortsättning drog det
kortaste strået.

Att inspektionen öfver fästningarna ej varit resans enda
uppgift, torde vara otvifvelaktigt, ehuru Armfelt på fullt allvar
och med vanlig ifver arbetade för att lära känna arméns och
fästningarnas verkliga tillstånd. [3] Antagligt är äfven att hans


[1] Se Schinkel, Minnen V: 134, Adlersparre, Tidstaflor I: 150, 152. Af
dessa Posseska spionrapporter drages i Schinkels Minnen den slutsats, att
Armfelt umgicks med upproriska planer (!). Att han, de moderna frihetsidéernas
gamle motståndare, yrkade på en ökad konungamakt, behöfver lika litet
väcka tanken på omstörtningsplaner, som konung Karl XIII:s likgiltighet
härför bör väcka förvåning. Den stämning och de framtidsplaner, med hvilka
Armfelt lemnade Stockholm, visas bäst af brefven till hans hustru från samma
tid. «Nu äro konfusionen och missnöjet sådana i Stockholm, skref han, att
man blott får bedja Gud att komma ifrån alltsammans.« Han ville lemna sina
ämbeten och draga sig undan; om tre månader skulle Finlands öde vara
afgjordt, hoppades han; han och hans familj vore då ej i saknad af tillgångar.
Armfelts vän Ehrenström och hans hustru hade äfven rådt honom att taga
afsked, hvilket han också begärt, men konungen hade «med tårar i ögonen
bedt honom stanna qvar« (A. till sin hustru d. 24/7, 31/7 1809).
[2] Se Hist. Handl. VI: 4.
[3] Bland Armfelts papper finnes en vidlyftig, egenhändigt skrifven
redogörelse för denna inspektions resultater, för hvilka han ytterligare redogjort
i sitt tal vid nedläggandet af styresmannaskapet i Krigsvetenskapsakademien
samma år. Han framställde med anledning däraf hvarjehanda förslag till
förbättringar, hvilka han i det rapporten åtföljande brefvet till konungen
nämnde «ett slags testamente, med hvilket hans militära carriére tagit
slut«. Sin rapport ville Armfelt, enligt samma bref, underställa
sakkunnigas granskning. Han hoppades, sade han, «att afund och enskild ovänskap
måtte anse honom såsom död«. — Vid fästningsinspektionen hade han att
tillgå baron Franc Sparres insigtsfulla biträde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free