- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
215

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en klok plan, så hade för längre tider både hans och Sveriges
lycka varit befästad; men allt tog nu en motsatt vändning, och
den förr omtalta faktionen, hvilken i publiken förlorat all sin
kredit och allt sitt förtroende genom den oklokhet, med hvilken
de sleto sönder sig själfva och staten under förmyndareregeringen,
framträdde åter på scenen, men utan sina gamla hufvudmän och
lärare, och således med all den hetta och oerfarenhet, som
tillhör nitiska lärjungars första försök.»

»Alla känna denna riksdags händelser; den slutades utan
blodiga scener, men ett gift var utgjutet, som skulle verka
förstörelse och död. Konungens förtroende och kärlek till sitt folk
voro för alltid förlorade. Nationen åter såg sig bedragen i sitt
hopp, i sin väntan. Häraf uppkom en skakning, en osäkerhet,
ett misstroende, som sedermera vid alla tillfällen blef kännbarare
och på slutet källan till den afgrund af olyckor, i hvilka vi nu
tid efter annan sett Sverige nära att störtas.»

»Konungens resa till Petersburg ökade än mer det lynne,
som hos honom i alla sina utbrott snart liknade ovilja och hat
mot sitt folk. Paul I:s despotism, ryssarnas slafviska
undergifvenhet, den lätthet, med hvilken högsta maktens vilja, till och
med dess nycker, sattes i verkställighet, gaf sista stöten åt alla
Gustaf Adolfs moraliska förhållanden och pligter i anseende till
sina undersåtars medborgerliga rättigheter och den aktning, med
hvilken ett ädelt och fritt folk förtjenar styras. Konungens resa
till Tyskland, Napoleons despotiska, men kraftfulla företag, dem
han — ej till resultat, men väl till formen — admirerade, ökte
än mer dess smak för egensinnighet och oinskränkt makt; falska
religionsprinciper, oförståndiga politiska uträkningar och slutligen
enskild bitterhet förde till de utbrott, vi sett, och som
påskyndade Sveriges och dess fall.»

»Ett krig, som börjades mot Frankrike och successive skulle
utföras mot två tredjedelar af Europa, visar Gustaf Adolfs
oskicklighet i politiskt och militäriskt afseende; och ändtligen, då
emot Ryssland alla nationens krafter voro spända och armén
gjorde underverk, upptäcker sig äfven den brist af alla känslor,
med hvilken han beredde och emottog de grufligaste förluster. —
Under allt detta syntes den gamla faktionen lugn; kanske var
den hemligt medverkande, ty några af den innehade betydande
ämbeten och många voro verksamma i de mindre. Få yttrade
sig öfver faran af allmänna ställningen, och skedde det, så
tecknade sig ett hemskt löje på deras läppar. Man skulle tro att,
säkra om konungamaktens oundvikliga undergång, de nu mer
lärt sig att afvakta tiden och begagna den rätta stunden, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free