Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarliga bekymmer. Han ansåg, att Rysslands ok hvilade tungt
på hans landsmän: de »handterades redan som styfbarn».
»Förtviflan är i allas hjärtan», skref han tre månader efter freden,
»och gifve Gud, de lärde sig lida, till en tid åtminstone, ty
Rysslands timma kommer väl, icke långt till! Emellertid blir min
ställning allt mer och mer embarrassant. Finnarna tro, att min
ankomst och resa till Petersburg skulle kunna mildra deras öde.»
— Det kunde icke hafva något lockande att blifva rysk
undersåte: »det vore således, säger Armfelt, Finlands väl och de
avanier, mig här kunde vidare göras, som skulle determinera
mig à tout prix lemna Sverige.» [1]
Det första intryck, som Finland gaf Armfelt, då han i
slutet af Maj 1810 anlände dit, synes ej heller hafva jäfvat hvad
ryktet berättat om landets olyckliga belägenhet. Spåren efter
krigets förhärjelser hade ännu ej hunnit igensopas. Med misstro
betraktades ej blott Finlands nye herskare, arffienden, hvars
väpnade skaror ännu bevakade det eröfrade landet. Äfven den nya
inhemska styrelsen, som under namn af regeringskonselj hade
sitt säte i Åbo, var föremål för mångas misstro — bland dem,
till en början, äfven för Armfelts. [2] Oaktadt landtdagen i Borgå
och de omisskänneliga bevis på välvilja, som kejsar Alexander
redan gifvit Finland, måste landets framtid synas mörk och oviss
för dess fosterlandsälskande söner.
Armfelt skyndade till fädernegodset Åminne, hvarest han
vistades större delen af sommaren 1810; återstoden af denna
sommar tillbragtes i Petersburg. De nya förhållanden, som mötte
i hans gamla hem, voro för honom allt annat än
tillfredsställande. I den närbelägna byn Salo fann han ett ryskt
högqvarter, och de ryska soldaternas närvaro »infekterade landet», säger
han. »Om man ej blir af med dessa banditer, kan aldrig
Finland, med all möjlig god vilja, komma till någon politisk
existens.» Djupa märken hade kriget lemnat efter sig. »Sedan vi
för snart tre år sedan lemnade Åminne», skref Armfelt till sin
hustru kort efter sin ankomst, »hafva 170 af blott mina
underhafvande blifvit begrafna. Af hela Haliko kompani, soldater och
reserver, äro blott fem man lefvande. Epidemien, som gått, är
först slut för sex veckor sedan. Ryska marscher och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
