Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om någon ovanlig familiarité existerade oss emellan; att jag vore
en så marquant person, tiderna så épineusa, m. m. — allt mer
och mer ridicult! Härpå svarade jag, att jag vore utan alla
pretentioner, sedan jag fått göra D. D. M. M. min cour, som
var första motivet af min resa, och sedan jag fått genom min
mémoire till kejsaren framföra Finlands doléancer; att mina
hufvudsakliga penningaffärer vore manquerade... och att jag nu
blott ville veta, om den pension jag haft af Katarina II,
konfirmerad af Paul I och Alexander, vore mig fråntagen eller ej. —
Härpå mycket komplimenter, »qu’il s’informerait» etc. etc. Du
ser således, min lilla Hedda, att jag sett rätt, att så snart jag
ej ville promptement göra mig till ryss, skulle min hitresa gagna
till intet. Jag bör likväl ej säga det, om jag kunnat vara
Finland till något nyttig; och det skulle kunna hända.»
Det dröjde länge, innan Armfelt fick svar på sina frågor;
hvad han omsider vann, var att afgörandet af de ekonomiska
frågorna uppsköts till framtiden, då Armfelt definitivt afgjort
sin öfverflyttning till Finland. I sin otålighet fann han nu
Petersburg vara »l’enfer de Dante»; »all apati hade där sitt hufvudsäte»;
franske ambassadörén Caulaincourt höll Rysslands ledande män i
ett tillstånd af »somnambulism». Kejsaren vore likgiltig för allt,
och ville helst »spela en liderlig och sysslolös particuliers rol.» [1]
Under dessa förhållanden var det ej att tänka på att
uträtta något för prins Gustafs tronföljd. Saken betraktades med
fullkomlig likgiltighet af kejsaren, enligt hvad Stedingk upplyst.
Alexander hade visserligen intet emot prins Gustaf; »men blefve
denne ej vald, skrifver Armfelt, ville han hafva sin svåger
(hertigen af Oldenburg) till Sverige, dock ej nog empressé för att
gifva honom Finland i hemgift åt oss.» Endast hos
enkekejsarinnan Marie och hos kejsarinnan Elisabet fann Armfelt
sympatier för den unge fursten. [2] Vid deras hof mottogs Armfelt
med utmärkelse och egnade från början den intagande och
olyckliga unga kejsarinnan Elisabet den vördnadsfulla beundran, som
han bevarade lifvet igenom.
Till storfurstinnan Katarina, kejsar Alexanders syster, gift
med prinsen af Oldenburg, »ryska nationens afgud», såsom hon
nämnes i ett af Armfelts bref, trädde han i närmare förbindelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
