Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utgången af tronföljarevalet i Örebro kunde ej annat än
hos honom, legitimisten framför andra, öka motviljan mot att
återvända till Sverige; han fann det vara en djup förnedring, [1]
att en af den afskydde Bonapartes generaler skulle intaga
Vasarnas tron, som »naturen, lagen och tacksamheten» borde hafva bjudit
att bevara åt Sveriges gamla konungaätt. Han skref: »Så snart
ej prins Gustaf blir tronföljare, så är Ponto-Corvo eller
mamelucken Rustan mig lika kära. Jag ämnar ej bero af det
herrskapet. Sverige skall undergå ett öde, beredt genom de brott
och de galenskaper, som sedan tjugo år förnedrat nationen; i
blod, olyckor och elände skall det försänkas till den högsta grad
af förnedring, och Guds hand komma att låta känna sig.»
Bernadottes korande till tronföljare syntes afklippa alla
band, som ännu fästade Armfelt vid det gamla fosterlandet. Efter
mottagandet af underrättelsen om valets utgång skrifver han:
»För mig enskildt var det en fägnesam tidning, ty nu är jag fri
som himmelens fågel från alla konsiderationer, idéer af
skyldighet och delikatess vis-à-vis Sverige, med ett ord, allt hvad som
kunde försvåra min resolution att gå öfver hit och göra mig till
finne, för att helt och hållet följa detta lands öden, hurudana de
ock må blifva. Vid 53 års ålder, född med vissa principer af
egen värdighet, uppfödd i forntidens idéer och préjugéer,
sedermera i sju år vid en stor konungs sida, född och berättigad till
en tron, den han förstod att upprätthålla, är det omöjligt att
ombyta sätt att se och vara. Således är blott saken nu att
snart få mitt afsked ur all tjenst, så att ingen edgång till
tronföljaren kan komma i fråga. Också skyndar jag mig öfver och
begär blott Karl XIII:s signatur på mitt afsked, innan de flytta
honom på pensionsstat till Rosersberg, hvilket Troil skrifver mig
till skall vara planen.» [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
