Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I slutet af September finna vi Armfelt åter i Sverige, men
endast för att taga afsked från allt, som fästade honom vid detta
land. Ett par dagar efter sin ankomst insände han ansökan
om entledigande från sin anställning i Sveriges tjenst. I det
bref, hvaraf denna ansökan åtföljdes, förklarade han: »Detta
afsked är af väsentlig vigt för mitt lifs lugn, för mina enskilda
angelägenheter och, jag vågar säga, för landsmän, hvilka jag är
i tillfälle att gagna, utan att tyngas af den enes afund, den
andres hat och allas orättvisa. Mina år och mitt helsotillstånd
göra mig oförmögen till hvarje slags tjenst; de vedervärdigheter
och den otacksamhet, hvarmed jag blifvit öfverhopad, hafva
tillintetgjort den lilla duglighet för allmänna angelägenheters
behandling, jag kunnat ega. Åtminstone skulle personligt oberoende
och mindre svåra omständigheter nödvändigt fordras för att åter
gifva mig mod därtill.» [1]
Otåligt afbidade Armfelt beviljandet af det afsked, som
på detta sätt begärdes med tydliga hänsyftningar på hemliga
motståndare och afundsmän. Det kunde ej gärna förvägras; och
efter den 11 Oktober 1810 var Armfelt skild från Sveriges
statstjenst. [2] Anbud saknades icke för att förmå honom att stanna
qvar och med fastare band fästa honom vid Sverige. I hans
brefväxling nämnes förslaget att göra grefvinnan Armfelt till
öfverhofmästarinna, en hyllning åt hennes stora personliga
anseende, hvilken hon och hennes make dock på det bestämdaste
afböjde. Det uppgifves äfven, att konungen låtit en
fältmarskalksfullmakt hägra såsom lockelse för att förmå Armfelt att
qvarstanna. Vid dennes företräde hos Karl XIII efter konungens
återkomst från riksdagen i Örebro visade den gamle monarken
sig vänlig, hjärtlig och talte med rörelse om Armfelts
förestående skilsmässa från Sverige. Han tillade dock: »Vi råkas nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
