242 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I sammanhang med dessa meddelanden om den nye
tronföljaren uttalade sig Armfelt om möjligheten af den gamla
konungaättens återställande, hvilket från d’Antraigues’ ståndpunkt
naturligtvis var ett önskningsmål. Gustaf IV Adolf, sade han,
har icke en enda anhängare i Sverige; ingen skulle önska hans
återkomst, icke ens dalkarlarna, som eljest vore konungahuset
trogna. [1] Åt England erbjöd Armfelt sina tjenster, för att på
allt upptänkligt sätt skada Napoleon, såväl i Ryssland som i
Sverige — dock med det uttryckliga förbehåll, att England icke
finge vänta hans medverkan för Gustaf IV Adolfs återkomst,
hvilket endast kunde tjena Napoleons intressen. Såsom ett slags
eftergift åt korrespondentens ultra-legitimistiska ståndpunkt får
man väl betrakta Armfelts i samma bref framkastade hugskott,
att England kunde komma att på våren nästkommande år
besätta Gotland i prins Gustafs namn. Om denna idé omfattades
af Englands regering, så ville han tänka på dess vidare
utveckling. [2]

Mera oförbehållsamt yttrar Armfelt sig i bref till sina
landsmän, och hans loford öfver den nye kronprinsen äro under
vintern 1810—11 i jämt stigande. »Om Sverige någonsin skall
frälsas, om det än skall existera som stat, har aldrig ett
lyckligare val af tronföljare kunnat existera.» [3] »Denne ovanlige
man, skref han till Leopold, hvilken ödet fört på trapporna af
tronen, är visserligen danad till något vida öfver tidehvarfvet,
som oaktadt alla Napoleons efforts icke kommer att framvisa
annat än millioner slafvar, färdiga att kufvas af en halfgalen
tiger i människoform.» I nästan alla bref under de månader, som
ännu återstodo af Armfelts vistelse i Sverige, återkommer han

[1] Armfelt uppgifver i samma bref (26/11 1810), att han haft mycken
beröring med deras ledande män, och att fyra af dem ännu vistades i
Stockholm.
[2] Till d’Antraigues 26/11 1810, Public Record Office, London. Ett
riktigare uttryck för Armfelts åsigt i tronföljdsfrågan vid denna tid är
tvifvelsutan hans uttalande några dagar förut, under det omedelbara intrycket af ett
samtal med kronprinsen, i bref till J. De la Gardie. Om «den olycklige
galningen Gustaf Adolf« och hans familj heter det: «Jag tänker aldrig på hans
familj och hans son utan med blödande hjärta. Likväl önskar jag icke denne
sistnämnde något annat än en god uppfostran och erfarenhet af världen. Om
det är någon lycka att vara kung och herskare öfver andra, så hinner man
snarare detta mål genom dessa egenskaper än genom sin börd.« (21/11 1810,
Lunds Univ.-Bibl.).
[3] Till J. De la Gardie 21/11 1810 (De la Gard. Arch. XX: 23): Gömdt
är icke glömdt, IV: 53. Till sin svägerska skref Armfelt 10/12 1810: «Han
är verkligen för god, ja, mycket för god, åt svenska nationen eller dem som
föreställa den, som den nu är. (Viurila).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/33/0249.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 / 242 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|