- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
243

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till uttryck af beundran och tillgifvenhet för denne lysande
främling, som syntes honom vara ett redskap i försynens hand till
Sveriges räddning.

Armfelts politiska åsigter voro för mycket kända, för att
icke Karl Johan i början med en viss misstro skulle betrakta
den djärfvaste och snillrikaste af den gamla konungaättens
anhängare — ett misstroende, som kronprinsens omgifning säkert
ej var angelägen att undanrödja, och som äfven under deras
första sammanvaro röjde sig, ehuru under förbindliga former.
Själf gjorde Armfelt ingen hemlighet af sina åsigter om
tidehvarfvets politik; men han fann snart till sin förvåning, att den
franske krigarens åsigter i många stycken öfverensstämde med
hans egna. I långa samtal utbytte de sina idéer. Armfelt fann,
att kronprinsen ingalunda delade den förföljelselusta, som 1809
års män visat mot det gustavianska partiets ledande män. [1]
Odelad beundran syntes han ej heller egna åt det samhällsskick
och den inskränkt monarkiska författning, som införts genom
1809 års revolution, och — hvad som för Armfelt säkert var
det mest öfverraskande — i utrikespolitiken syntes han ärna gå
en helt annan väg, än man vid hans val i Sverige förmodat.

Skild från Sveriges tjenst och färdig att lemna sitt gamla
fädernesland, ansåg Armfelt sig mer än någonsin oförhindrad att
fritt yttra sig om partiförhållandena i landet, om nödvändigheten
att öka konungamakten, att inskränka tryckfriheten o. s. v.
Kronprinsen dröjde att inlåta sig på dessa konstitutionella
spörsmål, men synes med intresse hafva lyssnat till Armfelts lifliga
och spirituella framställningar, huru mycket de än stundom torde
hafva skjutit öfver målet och varit färgade af personlig bitterhet
mot det nya statsskickets skapare. Armfelt hoppades, att
kronprinsen, som »af Gud var utkorad till Sveriges frälsning», skulle
»veta att skipa rättvisa och återställa ordningen i det af partier
sönderslitna Sverige.» Att detta icke kunde vinnas utan en
ändrad statsförfattning och en annan rådgifvarepersonal — därom
var han lifligt öfvertygad. I denna riktning yttrade han sig ock
under sina samtal med kronprinsen.

Upplysande för dessas art är följande bref till Armfelts
meningsfrände J. De la Gardie. [2] »Det du, Ruuthen och jag
känna af 1809 års riksdag, har jag berättat för H. K. H., och
det syntes intressera honom; han trodde sig t. o. m. få tag i


[1] Karl Johan uttryckte sig med välvilja om grefvarna Ruuth och De
la Gardie. Se De la Gard. Arch. XX: 24, och Gömdt är icke glömdt IV: 56.
[2] 21/2 1811, uteslutet vid tryckningen i De la Gard. Arch. XX: 29.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free